En vecka tidigare hade luften mer eller mindre gått ur EU:s gemensamma asylpaket. Detta efter att sju länder stoppat förslaget i ministerrådet. Toppmötet i slutet av juni var sedan länge planerat att bli ”migrations-toppmötet” – tillfället då knuten som funnits där sedan krisen 2015 skulle få sin lösning genom en kompromiss som alla kunde leva med.
Men nu såg detta ut att skjutas på framtiden, ännu en gång.
Förvåning och förståelse
Men så hände något. Nya italienska regeringens beslut att porta frivilligbåten Aquarius från italienska hamnar gjorde det tydligt för många att EU:s gemensamma migrationspolitik, inte är tillräckligt gemensam.
Efter att Spanien öppnat Valencias hamn för båten pustade grannländerna vid Medelhavet ut. Medan Spanien fick ros, fick Italien ris. Till en början verkade många överraskade och nästan chockade av italienarnas beslut. Trots att Italien länge ropat efter avlastning, trots att landet varnat och hotat med att detta kommer ske.
Men anklagande fingrar som viftades mot Italien sänktes efter hand. Och alltmer förståelse hördes från Spanien, Tyskland, Frankrike.
Och från Idriss. Vilken Idriss?
”Han har inte sökt asyl eftersom han vet att han inte har asylskäl”
Idriss från Kamerun kom till Spanien i en liten gummibåt för tio månader sedan. Nu bor han i Valencia, staden som öppnat sin hamn för båten som alla pratar om. Han har inte sökt asyl, eftersom han vet att han inte har asylskäl. Han har kommit för att skaffa sig en utbildning och för att jobba. Men utan papper är det numera svårt i Spanien.
Till en början var också han chockad av Italiens beslut, det kunde ha varit honom ombord på Aquarius. Men han tillägger att han trots allt också kan förstå Italien: ”De har på sätt och vis blivit invaderade”.
”Europa har inte blivit som han trodde att det skulle bli”
Precis som Idriss, backade också Frankrikes president från sina första anklagelser om cynism och oansvarighet. När han stod sida vid sida med den italienske premiärministern på lunchbesök var kritiken bortblåst.
Tillsammans signalerar de båda nu stora förändringar av EU:s migrationspolitik och flaggar för nya förslag inför EU-toppmötet. Fokus verkar ligga på att hålla asylsökande på torra land, kvar i Afrika. I registreringsläger ska man kunna söka asyl, och slippa sätta sig i farliga båtar.
Men man vill också snabbare skicka hem de som inte har rätt att stanna. Som Idriss till exempel. Men han har redan själv tänkt tanken. Europa har inte blivit som han trodde att det skulle bli. Ibland tänker också han att det var fel att kliva i den där gummibåten för att söka lyckan på den här sidan av Medelhavet.