Varför ska jag bry mig om det franska parlamentsvalet?
Därför att det avgör den nyvalde presidenten Emmanuel Macrons möjligheter att driva igenom sin politik. Frankrike är EU:s näst största ekonomi (nu när Storbritannien är på väg ut ur Unionen) och Emmanuel Macron var det franska presidentvalets mest EU-positiva presidentkandidat, även om han lovat driva frågor som oroar många fransmän: som till exempel det man uppfattar som ”illojal” konkurrens från utländska arbetare från andra EU-länder.
I många länder, inklusive Frankrike, har EU-skepsisen ökat de senaste åren. Vissa har förutspått en kraftig tillbakagång för det europeiska samarbetet. Med Macron hoppas EU-positiva politiker som till exempel Tysklands Angela Merkel på en nystart för Unionen.
Vad är la République en Marche för en slags rörelse?
La République en Marche är den franska politikens 2.0. Det började för bara ett år sedan, närmast som ett start-up företag på initiativ av den dåvarande ekonomiministern Emmanuel Macron och har drivits av en kärna av yngre, digitalt orienterade personer, företrädesvis män.
Människor har kunnat ansluta sig till rörelsen med ett klick på internet, delta i seminarier och samtal och komma med synpunkter på rörelsens program, som sedan bestämts av den lilla kärnan i toppen. På det stora hela rör det sig om ett social-liberalt program, med inslag av både höger- och vänsterpolitik.
Det är också rörelsens kärna som valt ut rörelsens kandidater till parlamentsvalet. Dessa har utsetts efter att ha godkänt programmet och sökt sina uppdrag ungefär såsom man söker ett jobb. Utgångspunkten har varit att en majoritet av dem ska hämtas utanför den politiska livet. Därtill ska det vara jämnt fördelat mellan män och kvinnor och finnas inslag av ”mångfald”. På papperet ser det ut som om man lyckats med sina ambitioner.
Vilka chanser har presidentens rörelse att vinna valet?
Mycket stora enligt opinionsundersökningarna som till och med tror att presidenten kan få en egen majoritet i Nationalförsamlingen. Detta skulle i så fall innebära en revolution i franskt politiskt liv. Kanske inte så mycket vad beträffar innehållet i politiken, som till formen.
De två partier som regerat i Frankrike under hela efterkrigstiden, socialisterna å ena sidan och de borgerliga Republikanerna, å den andra, kommer få tillbringa några år i kylan i plågsam självrannsakan. Men en storseger för Macrons rörelse skulle också öka kraven från väljarna som vill se ett slut på den ekonomiska kräftgång som plågat landet under ett stort antal år och som gjort många fransmän frustrerade och trötta på de etablerade politikerna.
Om inte Macron lyckas finns ett annat anti-etablissemangsparti som väntar på sin chans i samband med nästa val: Nationella Fronten.