En passiv värld iakttar just nu hur regimen för bort unga män och troligen också summariskt avrättar andra.

Och när östra Aleppo slutligen faller går kriget in i en ny fas. Men även om regimen i dag kontrollerar de större städerna och den del där de flesta syrier bor, är landet fortfarande uppdelat mellan olika rebellgrupper, terrorgruppen IS och kurderna.

Officiellt ingrep Ryssland för att krossa terrorgruppen IS. Men det ryska stridsflygets massiva bombningar har nästan uteslutande drabbat andra rebellgrupper och därmed också de civila på de rebellkontrollerade områdena.

Kampen mot IS har i huvudsak förts av kurderna och den så kallade USA-alliansens flyginsatser. Men terrorgruppen kontrollerar fortfarande stora delar av Syrien.

Låg stridsmoral

Regimens nästa steg är rebellerna i nordvästra Syrien, i den bördiga Idlib-provinsen. Men trots att regimen i dag kan, förutom från den egna armén också mönstra tiotusentals soldater från Iran, libanesiska Hizbollah och irakisk shiitisk milis, fortsätter kriget i allt väsentligt från luften. 

Stridsmoralen på regimsidan har alltid varit usel. Det var först efter massiva syriska och ryska  flygbombningar, och med hjälp av utländska legotrupper, som regimen efter nästa fem år lyckades återerövra östra Aleppo. Befolkningen i Idlib-provinsen kan nu vänta sig ännu mera kulsplitterbomber, sprängtunnor, vakuumbomber, raketer och kanske också klor- och sarinattacker.

Ovanför huvudet på syrierna

Det som våren 2011 började som protester mot en fyra decennier lång diktatur – och som resulterade i ett brutalt våld mot demonstranterna från diktaturen – har i dag förvandlats till ett krig med helt andra parter och intressen, högt ovanför huvudena på vanliga syrier. Länder som Qatar, Saudiarabien och Turkiet har stött en del av rebellerna med pengar och vapen. Iran, Ryssland, libanesiska Hizbollah och irakisk shiitisk milis har slutit upp på regimens sida.

Efter USA:s invasion i Irak 2003 förvandlades sunniterna från makthavare till förföljda och i bitterheten över den förlorade makten uppstod terrorgruppen IS. Terroristerna stärktes också av Assadregimen brutala krig mot civilbefolkningen, övergrepp som pågick utan att omvärlden i form av EU, FN och USA ingrep.

Ryskt budskap till omvärlden

Ryssland, som haft nära relationer till Syrien sedan 70-talet, ingrep på allvar hösten 2015 både för att rädda Assadregimen, men också för att bryta Moskvas internationella isolering. Sanktionerna efter annekteringen av den ukrainska Krimhalvön 2014 drabbade Ryssland hårt, både ekonomiskt och mentalt. Med den massiva ryska flyginsatsen i Syrien ville Rysslands president Vladimir Putin skicka ett budskap till omvärlden: så här går det om vi blir ignorerade. Om ni vill påverka våra krigsinsatser i Syrien måste ni lyssna på vad vi har att säga.

Både i Iran och Qatar finns stora naturgasreserver. Före kriget hade Qatar framskridna planer på att bygga en naturgasledning genom Syrien till Medelhavskusten. Men en sådan ledning riskerade hota Rysslands dominerande ställning som leverantör av naturgas. Istället ville ryssarna bygga en ledning i samarbete med iranierna, en ledning som Assadregimen föredrog. Så kampen om kontrollen över naturgasens transportvägar är också skäl till varför konflikten blivit så blodig och utdragen.

Auktoritära grannländer

President Barack Obama valdes bland annat för att han inför en krigstrött amerikansk opinion lovade avsluta USA:s krig i Afghanistan och Irak. Obamas intresse för att ingripa mot Assadregimens övergrepp har därför varit litet och det maktvakuum den svaga närvaron av supermakten USA skapat, har snabbt fyllts av Ryssland och grannstaterna, grannstater som alla har det gemensamt att de är mer eller mindre auktoritära och toppstyrda länder vars regeringar kan fatta beslut om att ingripa i kriget utan att behöva riskera sin makt i ett demokratiskt och fritt val.

Turkiet var, när konflikten började, en nära allierad med Assadregimen. Men när Turkiets president Tayyip Erodgan bröt med Assad i början av det syriska kriget försvann också förhoppningarna om att Turkiet skulle kunna spela rollen som medlare. Och i dag är Turkiets största intresse att begränsa kurdernas inflytande i norra Syrien. Under kriget har också Turkiet beskyllts för att gynna terrorgruppen IS, en grupp som i dag utgör ett hot också mot Turkiet.

Syrien kommer inte att återuppstå

Den blivande amerikanske presidenten Donald Trump har visat förståelse för  Rysslands krigsinsatser i Syrien och ser terrorgruppen IS som det största hotet. Det bör rimligen stärka president Bashar al Assads regim i Damaskus. Men inget talar för att Syrien kommer att återuppstå som den nation landet var när kriget på allvar började sommaren och hösten 2011 och det är, regimen seger i Aleppo till trots, svårt att se något slut på kriget i Syrien.