Nu växer en motrörelse fram mot medicineringen av barn. Läkare och anhöriga driver kampanjen ”Sluta droga våra barn” och alltfler föräldrar som David och Judith Bernstein väljer att inte medicinera sina barn.

Elvaårige Ari Bernstein springer runt i huset. Han spelar trummor i 30 sekunder. Sedan studsar han med en boll i 30 sekunder. Sedan äter han sin soppa i 30 sekunder för att springa tillbaka till trummorna. Han utstrålar livsglädje och självförtroende. Jag frågar honom vad adhd är?

– Det innebär att jag är kreativ, förklarar han och fortsätter:

– Med kreativ menar jag att när läraren ber oss bygga ett hus så bygger mina klasskamrater hus på golvet medan jag bygger ett i rymden.

Ari väljer bort medicinen

Hans mamma och pappa har bestämt sig för att han själv får bestämma om han vill ta medicin för sin adhd. Ari väljer att inte ta dem för han tycker att de gör honom tråkig och nollställd. Han kallar dem för ”fokuspiller” eftersom fördelen är att de gör att han kan koncentrera sig bättre.

Skolan han går i  hjälper honom att istället fokusera genom att tillåta stressleksaker som lugnar ner motoriken under lektionerna. Skolan jobbar också med inlärning med hjälp av musik och färgkoder.

”Har styrkor som andra barn saknar”

Aris storebror har också adhd  liksom pappa David. Och de är starkt kritiska till hur adhd  diagnosen används i USA idag.

– Vi måste vidga vår definition av vad normalt beteende är, anser David Bernstein. Vi behöver inse att de här barnen, hur tokigt vi än tycker att de beter sig ibland, har något att erbjuda, de har styrkor som andra barn saknar. Väldigt många framstående företagsledare till exempel har adhd eller dyslexi, de har alternativa hjärnfunktioner som gör att de kan tänka på saker på andra sätt.

– Jag är inte emot medicinering som princip men jag anser att det sker en överförskrivning här i USA, säger Judith Bernstein, mamma till Ari. Medicinen dränerar barnen på deras personligheter, mediciner har andra biverkningar som att dämpa aptiten. Och när medicinen klingar av framåt eftermiddagen så får de också obehagskänslor så då är det lättare att ge dem en tablett till. Och det oroar mig, jag undrar vad det är för budskap vi ger barnen?