Valdeltagandet var 72,5 procent av väljarkåren vilket är högre än i första valomgången (68,5 procent) och en bra bit över förra presidentvalet då 53,5 procent röstade.
Klart är att Norbert Hofer från det invandringskritiska frihetspartiet FPÖ har ett tydligt stöd och att det varit flyktingfrågan och rädslan om välfärden som fått många att rösta på honom.
Det är en framgång för högerpopulismen i Centraleuropa, där liknande politiska budskap har stöd i Ungern, Polen och även i Tyskland. Där har det högerpopulistiska AfD, Alternative für Deutschland, fått 13 procent i tre delstatsval under våren men ännu inte prövats i ett nationellt val. Nästa förbundsdagsval i Tyskland hålls i september 2017.
Även i Storbritannien har frågan om invandring och nationalism dominerat debatten inför folkomröstningen i juni. Framgångarna för Nationella fronten i Frankrike tillskrivs samma frågeställningar och samma oro.
Vill inte se Turkiet i EU
Den 45-årige presidentkandidaten Norbert Hofer har lanserat partiets slogan ”Österrike först” och anser att bara österrikare ska ha rätt till a-kassa. Han är EU-kritisk och har även uttalat sig mot turkiskt medlemskap i unionen.
Flyktingfrågan och rädslan för invandringens följder har varit central i debatten. Österrike ligger mitt i Centraleuropa och gränsar till inte mindre än åtta länder.
För några år sen hade den välmående alprepubliken EU:s lägsta arbetslöshet men antalet arbetslösa ligger nu på tio procent – och flyktingfrågan väcker oro bland många om jobben och framtiden.
Presidentämbetet i Österrike innebär mestadels ceremoniella uppgifter men i mandatet ingår också att kunna upplösa en sittande regering och utse ny regeringschef som i sin tur kan utlysa nyval. Hofer har signalerat att han vill spela en aktiv roll i politiken.
Har de ungas röster
Den 72-årige gröne kandidaten, Alexander Van der Bellen, har en klar vänsterprofil men har rört sig mot mitten i valrörelsens andra omgång. Van der Bellen lär ha de ungas röster i storstäderna bakom sig.
Valresultatet är också ett uselt betyg för de två stora partierna, det konservativa ÖVP och socialdemokraterna SPÖ. De har delat makten och har dominerat Österrike under efterkrigstiden. Vänskapskorruption och maktfullkomlighet hos de traditionella partierna banade väg för en ny opposition och FPÖ:s framgångar. Även andra partier har bildats under senare år, som liberaler och gröna, men de två stora har lyckats behålla makten, även över presidentposten.
Arvet efter Haider
Det högerpopulistiska partiet FPÖ hade sin storhetstid under partiledaren Jörg Haider, och år 1999 gjorde partiet sitt bästa val och blev andra största parti med 26 procent av rösterna.
Även då utnyttjade FPÖ rädslan för konkurrens från de östeuropeiska grannarna. Billig arbetskraft hotade jobben, det fanns en stark oro för framtiden. FPÖ lyckades bli regeringsspartner till det borgerliga mittenpartiet ÖVP. Det ledde till en tillfällig och mindre lyckad utfrysning av Österrike från övriga EU.
Jörg Haider omkom i en bilolycka 2008 och partiet hade dessförinnan splittrats. Den nuvarande partiledningen under Heinz-Christian Strache ombildade partiet gick framåt i det senaste parlamentsvalet 2013 till 21,4 procent av rösterna.