I byn Rama, bara några kilometer från gränsen till Eritrea är det kaos. På gatorna, på torget, överallt sitter eritreanska flyktingar, många med barn. Här har de bott i över en vecka under bar himmel, utan förnödenheter sedan de tog sig över gränsen.

Människor flyr utan pass eller identitetshandlingar, bort från ett liv i förtryck och materiellt armod där ungdomar från 14 års ålder tvingas till många år av militär värnplikt och där landets president, diktatorn Isaias Afewerki styr med järnhand.

– Jag återvänder aldrig, säger Natsnet Kifle tyst medan hon flätar håret på sin treåriga dotter.

Levt i total isolering

Hon berättar hur hon tog sig över gränsen till fots. Människor har flytt hals över huvud och bara tagit med sig så mycket som de kan bära.

Flyktingar berättar för SVT Nyheter hur de i alla år levt i total isolering i diktaturen, utan möjlighet att ens ringa telefonsamtal till släktingar i andra länder.

– Vi har hela vårt liv fått höra att det är vi i Eritrea som har det bäst materiellt och att man i Etiopien lever urfattigt. Nu när vi kommit hit ser vi att det är en lögn, det är precis tvärtom, säger en ung man.

”Flyktingvågen har tredubblats”

Många vågar inte berätta om förtrycket, av rädsla för repressalier om de skulle bli tillbakaskickade.

Byborna i Rama berättar hur de försöker hjälpa flyktingarna men att situationen börjar bli övermäktig.

– Flera av oss har tagit emot sju–tio eritreaner i våra hem. Men vi klarar inte mer. Var är FN? undrar Hagos Ye-ebiyo och berättar att FN dagligen kommer och hämtar ett fåtal flyktingar till flyktinglägret Endabuaguna utanför Shire där asylsökande registreras. Resten blir kvar i Rama och alla andra gränsbyar.

Ingen vet i dag hur många det är som tagit sig över gränsen, flyktingvågen har överraskat alla. Hittills har 1700 flyktingar registrerats, uppger Kisut Gebreegziabher, informationsansvarig vid UNHCR:s kontor i Addis Ababa.

Men den siffran kan redan vara inaktuell. För varje dag ökar antalet som tar sig över gränsen, de kan räknas i tusentals människor.

– Det här är en nödsituation. Vår bedömning är att flyktingvågen tredubblats sedan gränsen öppnades.

Gränstrafiken har exploderat

Det finns sedan tidigare tre flyktingmottagningar i Tigrayprovinsen, och UNHCR försöker nu öka kapaciteten med tält och sängar.

Gränstrafiken har exploderat. Den 25 kilometer breda, avmilitariserade zon som FN vakat över sen år 2000 är tömd på militärer. SVT Nyheter passerar sönderbombade byar, ett minne från kriget mellan Etiopien och Eritrea som dödade över 100 000 människor.

Här pågår nu en intensiv trafik med rostiga, 70 år gamla lastbilar från Eritrea av märket Fiat, en rest från italienska kolonialtiden.

Varorna säljs på svarta marknaden

De är lastade till fälgarna med varor från Etiopien: kylskåp, madrasser, tv-apparater, mjölsäckar, elektronik och kläder. Varorna förs in i Eritrea för att säljas på svarta marknaden. På andra sidan kommer minibuss efter minibuss fullastade med eritreaner som nu vill ta sig till Etiopien.

Men den gistna bron, som inte använts på 20 år, har dukat under för trycket och precis kollapsat när SVT Nyheter når fram.

Bräderna har blivit till flis och en lastbil har sjunkit ner och fastnat i stålfundamentet. Ingen kan komma förbi. På den eritreanska sidan börjar plötsligt trafiken ta vägen längs flodbanken och kör rakt över floden in i Etiopien. Flera lastbilar kör omedelbart fast i vattnet, andra lättare bilar tar sig över.

Oklar framtid för eritreanerna

Frågan är vilken framtid de eritreanska flyktingarna går till mötes. Eftersom kriget är över och länderna slutit fred är det oklart om de nyanlända eritreanska flyktingarna kan få flyktingstatus. Samtidigt finns inga tecken på demokratisering i Eritrea.

De vi möter vill bara en sak – bort från Eritrea. Om några veckor stänger gränsen igen och efter det krävs både visum och pass för att kunna resa fritt. Inga eritreaner vi träffar tror att de kommer att kunna få sådana resehandlingar av regimen.

– Landet kommer nu att tömmas på arbetsför befolkning och det kommer bara bli barn och gamla kvar, säger en flykting som vill vara anonym.