De 27 medlemsländernas stats- och regeringschefer har satt sig vid förhandlingsbordet i Bryssel för att försöka överbrygga oenigheterna kring den nya långtidsbudgeten och coronapaketet.
Enligt Anamaria Dutceac Segesten, lektor i Europastudier vid Lunds universitet, är det inte omöjligt att man lyckas nå en överenskommelse i helgen.
– Det är en ovanligt stor tidspress på det här paketet, och då kan man räkna med att det har pågått inofficiella förhandlingar i flera månader, säger hon och fortsätter:
– Den andra faktorn som talar för ett beslut är Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Hon har en stark position i EU och är angelägen om att kunna gå vidare med andra frågor under Tysklands pågående ordförandeskap, som klimatet exempelvis.
Långsiktiga fördelar med stödet
Det som ligger på bordet är ett kompromissförslag om budget fram till 2027 på 1 074 miljarder euro samt ett stödpaket till de coronadrabbade länderna på 750 miljarder.
– Det här är absolut det största paketet vi har sett i EU. Det handlar om att bygga upp Europa igen efter en historisk kris och vinsten av detta är långsiktig, även för Sverige. Om länderna mår ekonomiskt bra så får svenska företag en stabilare marknad och en bättre industrikedja inom EU.
Enligt förslaget ska återhämtningspaketet bestå av både lån och bidrag, men Sverige tillsammans med Danmark, Nederländerna och Österrike har satt sig på tvären och vill att enbart att lån ska betalas ut.
– Det är egentligen symbolisk politik. Även om man lånar ut pengarna kan man inte räkna med att de betalas tillbaka på mycket länge. Men man får däremot mer insyn i hur de används och det är viktigt för Sverige, säger Anamaria Dutceac Segesten.
Går inte att stoppa
De fyra länderna är alla så kallade nettogivare i EU, vilket betyder att de bidrar med mer pengar än de får tillbaka, och brukar därför driva en mer återhållsam linje när det kommer till budgetfrågor. Men de tillhör en minoritet och kommer tvingas kompromissa.
– Det går inte att lämna förhandlingarna och blockera paketet, utan det handlar om att komma överens om proportionerna. Det vill säga hur mycket pengar som ska läggas i lån respektive bidrag, säger Anamaria Dutceac Segesten.