Vi sitter med fixaren och planerar morgondagens resa när samtalet kommer.
”Va? Är du okej?”
Jag och fotografen Snorre väntar tills han lagt på.
”De fastnade i en vägspärr”, förklarar fixaren.
”Det var min kompis som jobbar med en hjälporganisation. De fick ge bort allt, till och med sina kläder. Folk har ingenting.”
Hjälp når inte fram
Han berättar att männen som stannar bilarna bor i området. De har sett bilar markerade med FN eller andra hjälporganisationers loggor åka förbi, fram och tillbaka, i en vecka nu. Utan att någon hjälp kommit till byn.
”Problemet här är att den lilla hjälp som kommer fram alltid hamnar till de större städerna”, säger fixaren.
”Det är människorna på landsbygden som drabbas värst. Deras skörd, deras enda inkomstkälla, är borta. De har ingen mat för de var självförsörjande och de kan inte ta sig till städerna. Och till slut tröttnar de på att se bilarna åka förbi och stannar dem.”
Jag frågar hur han känner. Han rycker på axlarna.
”Vad ska jag säga? Hade jag inte haft ett jobb som gav mig en lön hade jag också stått där.”
1,4 miljoner människor i akut nöd
Vägspärrarna är en ganska bra bild av hur desperat situationen här på Haiti är.
300 skolor är förstörda. Det gör att 100.000 barn inte kan gå i skolan.
175.000 människor har förlorat taket de en gång hade över sina huvuden.
300 patienter ligger just nu på ett sjukhus i Dame-Marie där elen inte fungerar längre. De har inte haft tillgång till vare sig rent vatten eller medicin på en vecka. Alla här för en kamp mot klockan för att överleva. De här patienternas kamp kan bli väldigt kort om inget händer.
Totalt är 1,4 miljoner människor i akut behov av hjälp.
Det är svåra siffror, nästan omöjliga att ta till sig.
Och ändå är det precis det vi behöver göra.
Bara för att man blundar för fakta försvinner de inte.
Då blir de vägspärrar istället.