Strauss-Kahn stod tillsammans med 13 andra personer åtalad för inblandning i en stor prostitutionshärva och för att ha arrangerat sexfester i Paris, Bryssel och Washington.

Dagens friande dom var dock väntad, då det enligt de ansvariga domarna inte funnits några bevis för att den före detta IMF-chefen varit medveten om att de kvinnor han haft sex med under arrangerade så kallade sexfester i själva verket varit prostituerade.

Den före detta IMF-chefen hävdade själv under rättegången att han hela tiden trott att kvinnorna, som han själv, varit ”swingers” och inte varit medveten om att de fått betalt för att delta under festerna.

Av de tretton åtalade dömdes endast en till ett års fängelse för koppleri.

”Carlton-affären”

Den uppmärksammade rättegången var kulmen på det som i fransk press kallats ”Carlton-affären”, då den kretsat kring ett prostitutionsnärverk med sin bas på Hotel Carlton i den nordfranska staden Lille.

Utredningen inleddes redan 2011 och visar, enligt åklagarna, att prostituerade kvinnor erbjudits som ”efterrätt” vid affärsluncher som hölls på hotellet. Trots att Strauss Kahn själv inte ska ha varit inblandad i aktiviterna på Hotel Carlton, nämndes hans namn av kvinnorna, vilket ledde till att fransk polis fick upp ögonen för den före detta IMF-chefen.

Anklagad för sexuella övergrepp

I en uppmärksammad händelse 2011 anklagades därefter Strauss-Kahn, som då stod på toppen av sin karriär och var en given fransk presidentkandidat, av en städare på ett hotell i New York för sexuella övergrepp.

Parterna gjorde senare upp utanför rätten, men händelsen fick stor uppmärksamhet och ledde till fler polisanmälningar mot den före detta IMF-chefen.

”Behövde slappna av”

Dominique Strauss-Kahn själv framstod som oberörd under den nu avslutade rättegången, och hävdade att han deltagit i sexfesterna då han haft behov av att ”slappna av” efter att ha varit upptagen med att ”rädda världen” under den då pågående finanskrisen.

Strauss Kahn, som anlände till rätten tillsammans med sin flickvän och vuxna dotter, kommenterade själv domslutet med:

– Var det här verkligen nödvändigt? Vilket slöseri.