Det har gått tio dagar sedan orkanen Haiyan slog till mot Filippinerna. SVT:s Asienkorrespondent Lars Moberg och fotgraf Henri Seng har nu lämnat Tacloban och reporter Claes JB Löfgren och fotograf Emil Larsson har tagit över. Här är deras första rapport:
Just nu landar det ett plan var femte minut på den sönderslagna flygplatsen i Tacloban. Den hårdast drabbade kuststaden på ön Leyte. Hjälpen börjar äntligen komma fram.
Men flaskhalsarna är många. På ön Samar öster om Leyte har nästan ingen hjälp kommit fram. Och likadant är det för människorna på södra Leyte. Därför söker sig nu hungriga och desperata människor till Tacloban i hopp om att få del av hjälpsändningarna som ny flygs in i en allt större omfattning.
Fem miljoner behövande
Staden har därför en dubbelt så stor befolkning som före katastrofen (staden har knappt 200 000 invånare, reds. anm.). FN räknar med att cirka fem miljoner människor har förlorat sina hem och att bara runt 300 000 har fått någon form av skydd. Resten bor hos släktingar, bekanta eller i ruinerna av förstörda hus.
Många har förstås lämnat området, framför allt för Manila. Fem miljoner beräknas behöva mat, men bara en tredjedel av dem får någon hjälp.
Stor vänlighet mitt i allt elände
Försöken att bygga upp en normalitet i ett massvanadaliserat samhälle ter sig ofta overkliga. För här ler folk nästan hela tiden, som om de försökte betvinga katastrofen med vänlighet. Sällan hör vi folk skrika åt varandra eller tappa humöret.
Visst förekom plundringar i början, men i de flesta fallen var det troligen mest av desperation. I dag träffade jag en åttabarnsmor som förlorade sin man i orkanen. I fem dagar hade hon ingen mat.
Räddningsoperationen kommer att ta lång tid, minst ett år, säger en FN-koordinator jag pratade med här vid FN-högkvarteret.
Se mer från Flippinerna i kvällens nyhetssändningar.