Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Foto: SVT, Petros Giannakouris/AP/TT

”För båda sidor gäller allt eller inget”

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Nu har det gått ett år. 365 dagar av ett brutalt och blodigt ryskt krig mot ett fredligt Ukraina. Några tecken på att en fred är inom räckhåll finns inte. Det Putin är ute efter är att Ukraina uppslukas av Ryssland på ett eller annat sätt. Ukraina anser att landets överlevnad kräver att inte en enda rysk soldat finns kvar inom Ukrainas internationellt erkända gränser och att inga rysklojala quislingar tillåts verka i landet. Om inget avgörande inträffar på slagfältet finns alltså inget att förhandla om. Kriget kan fortsätta i åratal.

Bert Sundström

Utrikesreporter

Men varför beordrade president Putin anfallet då? Troligen ser han sig som den ryske härskare som ska återskapa ett ryskt imperium, där alla områden med rysktalande befolkning bör ingå. Och ett ryskt imperium utan Ukraina är otänkbart. Inte minst för att det som senare blev Ryssland föddes i Kiev.

Putin och hans rådgivare verkar också ha trott att EU var för splittrat för att engagera sig för Ukraina och att USA efter sitt tillbakadragande från Afghanistan var för tilltufsat för att ta sig ton. Dessutom hade hans militär 2014 tagit den ukrainska Krimhalvön nästan helt utan strid och gett sig in i Donbas i östra Ukraina utan annat än lama protester från omvärlden.

”Majoritet av invånarna stöder kriget”

När Putin inledde invasionen räknade han nog med en snabb seger men det blev i princip ett ryskt militärt fiasko. Det har Putin och hans regim aldrig erkänt, de hävdar att allt har gått enligt plan. De vet förstås att de ljuger, men de hoppas föra en stor del av ryssarna bakom ljuset.

Fast de flesta ryssar vet att kriget hittills inte har gått så bra så tyder opinionsundersökningar på att en majoritet av invånarna stöder kriget. Många har gått på lögnerna om att Ryssland var tvunget att försvara sig mot “fascisterna” i Kiev. Och att kriget egentligen förs mot främst USA som använder sig av Ukraina för att försöka förgöra hela den ryska civilisationen.

Folk jag talar med på gatorna i Moskva vill se ett slut på kriget men många säger att det måste fortsätta tills Ryssland vinner. I de politiska pratprogrammen på TV hårdnar retoriken. Ukraina måste besegras och om så krävs behöver Ryssland kanske bomba London, Paris och New York, säger flera kommentatorer.

”Stridsmoralen är låg”

Allt talar nu för att kriget kommer att intensifieras i vår. Över hundra tusen nymobiliserade ryssar kommer troligen att skickas till fronten. Kremls förhoppning är att den stora mängden soldater, med understöd av artilleri, flygbombningar och stridsvagnar ska mala ner det ukrainska försvaret. Hur många ryssar som dödas verkar inte spela någon roll. Många nyrekryterade soldater säger öppet att de förstår att de kommer att användas som “kanonmat” och dö på slagfältet.

Stridsmoralen är låg. Till det kommer att den ryska stridsledningen hittills har visat sig inkompetent.

De soldater som försvarar Ukraina, däremot, har hög stridsmoral, aktivt stöd från civilbefolkningen och befälhavare som verkar välmotiverade och kompetenta. Men utan det ekonomiska och militära stödet från väst kan Ukraina knappast stå emot den ryska anstormningen.

”Allt eller inget”

En del bedömare i väst tror att kriget kan avgöras innan sommaren. Men att de ryska angriparna tvingar Ukraina till villkorslös kapitulation är osannolikt. Lika osannolikt är att alla ryska soldater tvingas bort från hela Ukraina, inklusive Krim, på så kort tid. 

Egentligen finns inget att förhandla om heller. För båda sidor gäller “allt eller inget”. Ukraina måste vinna om inte landet ska försvinna från kartan. Och Putin har satsat hela sin politiska prestige på kriget mot Ukraina. Han måste helt enkelt vinna, kosta vad det kosta vill.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.