Enligt Kjølv Egeland, som doktorerat i internationella relationer vid Oxford och forskar på nedrustning, är det viktigt att skilja på Nato som aktör och som arena för politik.

– Det är inte så att Nato i sig bestämmer så mycket. Det är snarare dialogen mellan medlemsländer som producerar politik. Med det sagt är det uppenbart att enskilda stater har mer makt än andra. USA är väldigt tongivande.

”Neutrala länder viktig roll”

För Sveriges del tror han inte att ett medlemskap förändrar så mycket. Man har redan deltagit i militärövningar, varit officiell Natopartner och stämt upp bakom Nato i förhandlingar.

Om det är bra eller dåligt att gå med fullt ut vill han inte kommentera.

– Det är upp till er svenskar. Men generellt vill jag säga att de neutrala länderna i Europa har spelat en viktig roll i fredsarbetet.

Han beskriver att Sverige tillsammans med Österrike och Irland har varit viktiga röster för att hitta lösningar i nedrustningspolitiken, men medger att Sverige varit betydligt mindre aktivistiskt det senaste decenniet. Irland och Österrike är däremot fortfarande aktiva på de ”flesta områden”:

– I ökande grad tillsammans med globala syd, som på flera områden pekar på västlig dubbelmoral. Att man följer folkrätten när det passar en själv.

”Kanske bidragit till fred”

På det stora hela är det svårt att dra slutsatser om Nato varit positivt för världsfreden, menar Egeland.

– Nato kanske har bidragit till fred och stabilitet – men har också i någon grad bidragit till det motsatta, säger han.

Natos artikel 5 har bara aktiverats en gång, efter attackerna mot USA den 11 september 2001.

– Om jag minns korrekt har Nato rent officiellt bara varit involverat i ett krig, nämligen kriget i Afghanistan. Men Nato som nätverk har så klart i högre eller lägre grad blivit involverade i andra krig, till exempel i Libyen, ett krig som många varit kritiska till.