– Den värsta känslan är den totala bristen av kontroll. Du sitter där och vet inte om någon kommer att hitta dig, eller om du sakta men säkert kommer att dö där. Det är samma känsla som för den som sitter gisslan, säger Gerry Larsson.

I det tillståndet är trygghet och hopp livsavgörande, konstaterar han och hänvisar till tidigare fall med vuxna som suttit fast i gruvor.

Påverkar även efteråt

När fotbollslaget hittades verkade pojkarna till och med kunna skratta och skämta framför kamerorna. Något som tyder på att de haft en bra sammanhållning – och framför allt en bra ledare.

– Ledarskapet är en sådan sak som återkommer gång på gång. Det påverkar även hur man återhämtar sig efteråt. Särskilt om man haft ett dåligt ledarskap, så sätter det djupa spår i själen som gör det svårare att hitta tillbaka.

– Och nu kommer de säkert fortsätta hänga med varandra eftersom de är i samma lag, och det tror jag är jättebra.

Första året tuffast

Den tuffaste tiden för pojkarna kommer troligen vara det första året, menar Larsson. Positivt är att barn i den åldern vanligtvis är inne i en dynamisk tid i övrigt, vilket gör det enklare att rikta uppmärksamheten mot någonting annat.

– Men det som för många brukar utmärka tiden är att det pendlar mellan stunder då man kan hålla det ifrån sig, och stunder då man grips av ångest och katastroftankar. Poängen är att det är naturligt att ha den pendlingen – med tiden kommer det bli enklare att stänga av de där obehagliga tankarna.

Först och främst måste gruppen dock återhämta sig fysiskt, påpekar Larsson. Undersökningar visar på misstänkta infektioner och avmagring.

– Man ska inte underskatta det fysiska – kroppen är ändå basen.