Hugo är en sydafrikansk fotograf som inte flackar med blicken inför det liv som levs i marginalen eller den utsatthet som en del människor tvingas leva i. Just nu är han aktuell med en utställning på Fotografiska i Stockholm, en mitt-i-livet-retrospektiv. Pieter började som fotojournalist, tröttnade på beställningsjobb och är nu sin egen. Han hämtar inspiration från media och stilen är konstnärligt dokumentär.
Skräpet försvinner – jag vill veta var det hamnar
– Oftast hittar jag uppslag i medierna. När något inträffar som jag inte kan sluta tänka på, något som håller mig vaken om nätterna, inser jag att det är det här jag ska ägna mig åt de närmaste åren, säger Pieter Hugo, på plats i Stockholm.
I serien ”Permanent Error” foton från 2009-2010, som en artikel i National Geographic inspirerade honom till, porträtteras människor som lever på att utvinna metaller ur elektroniskt skrot. Många är barn och ungdomar. Soptippen ligger i utkanten av huvudstaden Accra i Ghana och heter Agbogbloshie,
– Iphonen är på många sätt en höjdpunkt bland västvärldens konstnärliga och intellektuella bragder, säger Pieter Hugo, samtidigt som han tar fram sin egen Iphone.
– När den dör hamnar den på en tipp på andra sidan jordklotet. Den försvinner. Och jag vill veta var den hamnar, ”where away is”.
Afrika – ändhållplats för elektroniskt avfall
Omgiven av giftiga ångor lever och arbetar människor med att sortera elektronikskrot, som forslats till Afrika från väst. Fattigdomen har tvingat dem att flytta från landsbygden i norr till stan.
De köper trasig elektronik, som bränns för att utvinna värdefullt råmaterial och säljs sedan vidare. Men eldarna innehåller giftiga och livsfarliga gaser och utgör en fara både för människa och miljö.
Trycket i väst ökar på att snabbt och billigt bli av med elektroniska varor med en allt kortare livslängd. En ökad ekonomisk tillväxt i de afrikanska länderna innebär också där ett ökat behov av återvinning.
Krav på åtgärder
Afrikanska ledare krävde nyligen åtgärder för att hejda importen av elektronikskrot och Ghana har uppmanats av FN att komma tillrätta med de skadliga effekterna av hanteringen. Regleringen av elavfall inom EU skärps stegvis i det så kallade Weee-direktivet, men samtidigt är det svårt att komma tillrätta med den illegala hanteringen.
Det sägs att teknik som skeppas iväg är donationer eller apparater som kan säljas på andrahandsmarknaden. Det visar sig ofta att de har slutat fungera. Och då återstår inget annat än återvinning.