Den 3 augusti kollapsade en tunnel i Pinabete-gruvan i staden Sabinas i Mexiko och delar av gruvan vattenfylldes. Räddningsarbetare har sedan dess jobbat med att tömma gruvan på vatten för att kunna nå de tio gruvarbetare som inte lyckats ta sig ut.

För varje dag som går växer desperationen hos de anhöriga. Dag och natt befinner de sig utanför gruvan i hopp om att gruvarbetarna ska kunna räddas. Vattennivåerna i gruvan har ökat sedan kollapsen vilket försvårar räddningsinsatserna ytterligare – och ännu har man inte fått några livstecken från de instängda.

Anhöriga kräver mer hjälp

Maria Montelongo, syster till en av gruvarbetarna, oroar sig för att de aldrig kommer att räddas. Om hennes farhågor uppfylls handlar det om ett brott som inte kan förbli ostraffat – mot personer som redan jobbar under fruktansvärda förutsättningar, säger hon till Reuters.

– Jag är rädd att de inte kommer att lämnas tillbaka till oss, varken levande eller döda.

Martha Maria Huerta, som är fru till en av de instängda gruvarbetarna, säger att det inte handlar om att skuldbelägga någon.

– Om de lever måste de ha blivit desperata, det är för mycket, säger hon och fortsätter:

– Det är därför vi pratar nu, för att vi vill ha hjälp.