Först ut i vittnesbåset var 20-årige Hussein Kazemi, som flydde till Norge från Afghanistan 2009.  Han är ett av få vittnen som pratade med Breivik på Utöya.

Han mötte först Breivik vid kafébyggnaden på Utöya där han besköts och träffades i bägge låren och i den högra vaden.

Han lyckades dock ta sig ut och fly till mot öns sydspets där han tillsammans med en kamrat gömde sig i skogen.

Där såg plötsligt Kazemi och kamraten Breivik komma gående mot dem på en stig.

–Jag ser en man i polisuniform som bär på ett maskingevär. Jag kommer ihåg maskingeväret och hur han höll på att ladda det.

Breivik kom fram till killarna och frågade om de ”hade sett honom?”.

–Han frågade väldigt artigt och var väldigt lugn, berättar Kazemi.

–De var bara några meter mellan oss. Han var inte klar med maskingeväret så jag kastade mig i vattnet och började simma.

Snart började kulorna vina i vattnet, men han lyckades gömma sig bakom en sten längre ut. När han sedan vågade komma fram från sitt gömställe såg han flera döda ungdomar i vattnet runt om honom.

Vid slutet av dagens vittnesmål vände han sig direkt mot Breivik.

–Utöya var mitt första möte med (socialdemokratiska Arbeidepartiets ungdomsförbund) AUF, men jag lovar att det inte ska bli det sista. De som mördades på Utöya hade önskningar och drömmar. Jag ska fortsätta att åka till Utöya för att uppfylla deras drömmar.

Vill att Breivik går ut ur salen

Dagens andra vittne var 20-åriga Hanne Hestø Ness, som inte vill vittna med Breivik kvar i salen. Precis som Hussein Kazemi befann hon sig i kafébyggnaden när Breivik kom till Utöya den 22 juli.

Ness berättar att hon stod mot väggen när hon sköts av Breivik och att hon slog i huvudet efter att hon skjutits.

–Jag var rädd för att jag fått en hjärnskakning. Att jag blivit skjuten var ingenting som kändes just då.

När Ness sköts var hon tillsammans med sin bästa vän, Lene, som omedelbart dödades av Breivik. Den skadade Ness tvingades sedan ligga kvar på golvet med sin döda vän halvt ovanpå sig tills polisen kom till ön.

Sedan den 22 juli har Hanne Hestø Ness genomgått 15 operationer. Hon låg i respirator i 14 veckor och i koma i flera dagar. Bland annat bröt hon nacken och tvingades amputera ett finger. Hon har dessutom fortfarande kvar projektiler i kroppen. 

I dag har hon svårt att gå och kan inte springa.

”Det blev svart”

Dagens tredje vittne Marte Fevang Smith, 18 år, vill inte heller hon att Brevik ska vara kvar i rättssalen.

Tillsammans med tio andra personer försökte hon undkomma Breivik genom att gömma sig vid den så kallade kärleksstigen. När Breivik kom fram till ungdomarna började han skjuta dem en efter en och dödade alla utom Marte Fevang Smith, som träffades i huvudet men överlevde.

–Han stod bara några meter från oss när han började skjuta. När jag blev träffad blev allt svart.

När hon långt senare lyckades resa sig upp var alla omkring henne döda, däribland hennes bästa väninna.

En av målsägandebiträdena frågar: ”Hur lyckades du hålla dig stilla medan du låg där?”

-Jag sjöng en sång inombords. En sång som jag tyckte mycket om när jag var liten.

För många i rättssalen är Marte Fevang Smiths vittnesmål extra viktigt, då hon var den sista att se deras anhöriga i livet.

Precis som så många andra av vittnena från Utöya berättar Smith att hon trodde att hon skulle bli skjuten av de riktiga poliserna som kom till ön för att gripa Breivik, som hade klätt ut sig i falsk polisuniform.

Sköts i ryggen

18-åriga Marte Gustavsen Ødegården är dagens näst sista vittne. Hon blev skjuten med två skott i ryggen av Breivik och satt i rullstol fem månader efter Utöya.

I dag går hon på kryckor och har svåra smärtor i sitt vänstra ben.

-Jag minns inte alla skadorna, men min njure sprängdes i småbitar, korsryggen krossades, mjälten och bukspottskörteln skadades, de största stödmusklerna i ryggen slogs ut, alla nerver ner till musklerna i vänstra benet är skadade. Jag är lam i delar av låret och jag har dålig lungkapacitet efter lungskadorna. Jag har ärr överallt efter många operationer.

–Egentligen ska jag inte kunna gå. Fysioterapeuterna begriper det inte, men jag gör det, sade Ödegården

Efter att hon träffades av Breiviks skott förlorade hon känseln i sina ben.

–Jag ingen kontroll över mina ben. Jag släppte en buske jag höll i mig i och hasade ner i vattnet.

Där hittade hon en sten hon klamrade fast sig vid i över en timme. Under tiden kom Breivik tillbaka och sköt flera personer i närheten.

–Jag var så trött och nedkyld att jag inte med säkerhet kan säga vilka det var som sköts runt mig, berättar hon från vittnesbåset.

Till slut fick hon hjälp av några pojkar som lyfte upp henne ur vattnet och lastade henne på en civilpersons båt, som tog henne till fastlandet.

Ringde SOS mitt under skjutningen

Dagens sista vittne är Renate Tårnes, vars larmsamtal mitt under Utöya-skjutningen tidigare spelats upp under rättegången.

22-åringen miste sin pojkvän Snorre på Utöya. Han sköts mitt framför ögonen på henne.

–Han (Breivik) lyfte vapnet igen och då sprang jag. Jag hör hur det smäller bakom mig.

Hon fortsätter att berätta hur hon därefter gömde sig inne på en toalett i cafébyggnaden. Därifrån hör hon hur Breivik dödar flera personer och det är också från toaletten hon ringer det dramatiska larmsamtalet som spelades upp under rättegångens första vecka.

Hon skickar också meddelanden till anhöriga för att berätta att hon lever.

Under hennes berättelse ser Andes Behring Breivik helt lugn och oberörd ut.