I utkanten av staden Subotica i norra Serbien ligger en övergiven tegelstensfabrik. Den har blivit en samlingsplats för flyktingar innan de ska korsa gränsen till Ungern och EU. Fåglar flyger ut och in genom trasiga fönster och på vinden sitter 24-åriga Qasem Aslami. Han är ensam kvar.
– I går kom polisen hit, de grep alla andra flyktingar här, säger Qasem Aslami.
– De såg mig, men såg att jag inte kunde gå och då brydde de sig inte om mig utan lämnade kvar mig här.
”Har en dröm”
24-åriga Qasem Aslami kan inte själv ta sig ifrån tegelstensfabriken. Hans ben är förvridna sedan barndomen och han kan inte gå. Han är från Afghanistan, men då han var tio år flyttade familjen till Iran där har han har vuxit upp.
Sitt handikapp till trots, bestämde han sig för två år sedan för att ta sig till Europa.
– Mina vänner sa till mig; men du kan ju inte ta dig till Europa. Det är en svår resa för friska och starka personer, hur ska du som är krympling klara den?
– Men jag svarade att jag har en dröm, och när man har en dröm måste du försöka göra den till verklighet. Och nu har jag lyckats ta mig hela vägen hit till Serbien, det är nära nog! berättar Qasem Aslami.
Vill vidare till Tyskland
Hans landsmän har förbarmat sig över honom. Han har blivit buren på ryggar genom land efter land. Han reste från Makedonien hit till norra Serbien tillsammans med en grupp unga afghaner som bar honom längs vägen.
Men de orkade bara bära hit, till staden Subotica, och då de korsade gränsen till Ungern blev han kvar i tegelstensfabriken. Han drömmer om att åka till Tyskland.
– Det är min största önskan, att komma till ett europeiskt land och ansöka om asyl. Och att därefter få en möjlighet att operera mig och kunna stå upp igen.
Utanför den gamla tegelstensfabriken delar en pastor ut förnödenheter. Området som alldeles nyss tycktes tom, är plötsligt fylld av flyktingar. De gömmer sig för polis i gräset och buskarna i området intill, medan de väntar på att en människosmugglare ska hjälpa dem över gränsen.
Gått till fots
Flyktingarna har rest via Turkiet och Bulgarien eller Grekland och Makedonien. De flesta har vandrat till fots genom Serbien. Tusentals flyktingar reser genom Serbien och antalet ökar.
– Vi är från Afghanistan, men vill till Italien, berättar Fazal Manan från Jalalabad på knackig engelska.
– Vi är rädda, resan är tuff och att korsa gränser utan att bli tagen av polis är mycket svårt.
Hjälporganisationen Läkare utan gränser hjälper flyktingarna längs deras väg i Europa och de har kommit till tegelstensfabriken. De träffar Qasem Aslami på vinden och han ber dem om hjälp. Han vill inte vara kvar ensam, han kan inte ens gå på toaletten här.
Serbiska myndigheter kontaktas och Qasem Aslami får hjälp med att åka till en flyktingförläggning i Belgrad.
Hjälporganisationer larmar
Enligt FN är 50 miljoner människor i världen på flykt från sina hem, 2013 sökte en knapp procent av dem, 435.000, asyl i EU.
Flera organisationer larmar om situationen i Serbien, flyktingar har frusit ihjäl och Läkare utan gränser säger att EU:s regeringar borde inse följderna av den nuvarande flyktingpolitiken.
Innan vi lämnar Serbien försöker vi hitta Qasem igen och åker till flyktingförläggningen Krnjaca utanför Belgrad. Det visar sig att han redan rest vidare, men vi träffar hans rumskompis, Mostafa Mozaffari.
– Han var en fin person. Han skulle ha stannat längre här, men han fick ett samtal från vänner som lovade att hjälpa honom över gränsen till Ungern så han åkte tillbaka norrut igen. Det sista jag hörde var att han var i Subotica, säger Mostafa Mozaffari.