Trots att den arabiska våren fört med sig ökade friheter för tunisierna sedan 2011 lider sexuella minoriteter av repressalier, från staten och konservativa attityder i samhället. 19-årige Ahmed Ben Amor är engagerad för föreningen Shams som kämpar för rättigheter för hbtq, homo-, bi-, transsexuella och queer i Tunisien.

För det har han betalat ett högt pris.

”Vi ska döda dig, vi vet var du bor, vi ska massakrera dig, du är en skitig bög”. Den typen av fraser kommer ofta på telefonen. Hoten har blivit så vanliga att Ahmed Ben Amor knappt bryr sig längre.

– Det har blivit banalt för mig, säger 19-åringen med uttryckslöst ansikte.

Berättade för pappan

Han kramar en vit soffkudde medan han berättar om sitt liv som blivit en mardröm. Ahmed Ben Amor brukade ha en tonårings normala liv – han gick i en av Tunisiens bästa gymnasieskolor och drömde om att bli advokat. Men för tre år sedan kom han ut som homosexuell och började engagera sig för hbtq-rättigheter i den nybildade Shams. Sedan dess lever han i rädsla, förtryck och förödmjukelse.

– Alltihop har brutit ner mig psykologiskt. Jag upplever dagligen stigmatisering på grund av att jag är gay. I medier, hos myndigheter, på gatan, säger han.

Ahmed Ben Amor var 16 år när hans syster hittade hans privata texter i datorn och berättade för pappan, imam i familjens hemstad. Samma kväll konfronterades Ahmed av pappan, och berättade sanningen.

– Det var första gången jag blev attackerad på grund av min sexuella läggning. Att jag är gay var oacceptabel i min djupt religiösa familj. Min far hoppade genast på mig fysiskt, torterade mig, band mina händer och fötter. Han stack en kniv i benet på mig, säger Ahmed Ben Amor och skruvar på sig.

En granne kom till slut över och tog med Ahmed till sjukhus. Men han flydde därifrån i rädsla för sin pappa, och i fruktan för sitt eget liv.

Sedan den dagen har han inte återsett sina föräldrar eller sina systrar.

Gamla lagar

I dag är han ett känt namn inom Tunisiens hbtq-rörelse, vilket har kostat honom dyrt. Han har uteslutits från sin skola och har svårt för att hitta ny sysselsättning. Sedan en tid lever han ihop med andra eftersom han i och med dödshoten inte vågar bo ensam.

– Jag har betalat ett alltför högt pris. Men jag kan inte ge upp denna kamp för det finns de som lider ännu mer än jag.

Många unga bär på historier som liknar Ahmed Ben Amors i dagens Tunisien. Landet har gjort framsteg inom mänskliga rättigheter sedan diktator Ben Alis regim föll 2011, särskilt genom den nya internationellt hyllade demokratiska grundlagen.

Samtidigt präglas samhället av konservativa attityder och gamla diskriminerande lagar. Ett av de mest tydliga exemplen är artikel 230 i brottsbalken som förbjuder ”sodomi”.

– Den här lagen reflekterar en moralisk ordning i arabvärlden, ett motstånd mot vissa rättigheter som till exempel rätten till sin sexualitet och rätten till ett privatliv, säger Amna Guellali, Tunisien-ansvarig på organisationen Human Rights Watch (HRW).

Förutom det moraliska motståndet kämpar den tunisiska hbtq-rörelsen också i politisk motvind. Regeringen har tillfälligt fråntagit Shams dess tillstånd med motiveringen att den ”förespråkar homosexualitet”.

– Att stoppa en förening på det här sättet fråntar gruppen en rad rättigheter som kommer med rätten att driva förening i Tunisien, till exempel att juridiskt hjälpa individer som ställs inför rätta, säger Amna Guellali.

Skam-test

Och många ställs inför rätta. Den enskilda händelse som skapat högst ramaskri var fallet med de sex universitetsstudenterna som anklagades för –”homosexualitet” i staden al-Qayrawan i december 2015. De dömdes var och en till 3 års fängelse, portades dessutom från staden och tvingades vid gripandet genomgå smärtsamma analtester.

– ”Skam-testet”, kallas det i våra kretsar. Vi blev fullkomligt chockade av att höra om domen, säger Badr Baabou, som driver en annan hbtq-organisation, Damj.

Trots myndigheternas nedslag ser han positivt på framtiden.

– Vår prioritet är att välja väl vem vi jobbar med, politiskt och juridiskt, för att kunna bygga förtroende och på sikt kunna ändra attityder. Och det går framåt – idag finns åtminstone en debatt i Tunisien, säger Badr Baabou.

Men för Ahmed Ben Amor är det svårt att ha tillförsikt.

– Alla frågar varför jag inte lämnar landet. Det vapen jag hade var att utbilda mig inom juridiken och kämpa för våra rättigheter men de tog det ifrån mig. Nu lyckas jag inte drömma. Jag orkar knappt leva.