– Förhandlingarna har pågått i nästan 10 år, men det är först nu vi ser en politisk vilja. Många frågor kvarstår att diskutera i dag, men vår bedömning är att det ser ljust ut för ett avtal till skydd för havens miljö och den biologiska mångfalden, säger Niklas Kebbon, Sveriges delegationsledare på plats i New York.

Sverige driver tillsammans med EU att minst 30 procent av djuphaven måste skyddas för att bevara miljön. Det är också i linje med FN:s hållbarhetsmål.

Nära hälften av jordens yta utgörs av djuphav på internationellt vatten. De är livsviktiga för människan – inte bara för mat och arternas bevarande – de reglerar också klimatet och kan binda delar av de växthusgaser vi släpper ut. Men djuphaven är svåra att nå och är ett laglöst land i dag, utan bindande regler hur områdena får utnyttjas.

Skydd mot plundring

I nära två decennier har man talat om att skydda de fria haven från plundring och föroreningar. För frågan är vilka som kommer att få del av vinsten från rikedomarna djuphaven tros innehålla. Få länder har nämligen råd med utvinning på så stora djup. Samtidigt handlar det om tillgångar på internationellt vatten, som alltså inte ägs av något enskilt land.

– De pratas mycket om att man vill bedriva gruvverksamhet i de här områdena, och då får man intressekonflikter. Det är svåra förhandlingar, säger Frida Bengtsson, forskare på Stockholm Resilience Center som följt diskussionen sedan 2004.

Andra knäckfrågor är hur områdena ska regleras, vad som ska skyddas och vem som ska övervaka att avtalet följs.

Den senaste förhandlingen strandade i mars i år, men nu finns alltså visst hopp.

– Det är ett historiskt avtal som håller på att skrivas, oavsett om det blir klart i natt. Det är den sista pusselbiten med bindande regler för hur vi förvaltar vår planet, inte bara för oss själva utan för våra barn, och deras barn i framtiden. Det är viktigt att det blir ett bra och starkt avtal, säger Frida Bengtsson.