I en kontorslokal i norra Stockholm repar mariachibandet Fiesta Mexico för fullt inför det mexikanska firandet av De dödas dag.
– Det är många mexikanska låtar som handlar om döden, så det finns många sånger som vi brukar spela och sjunga på de dödas dag. Och så spelar vi de dödas favoritlåtar, berättar Alejandro Becerra, violinst i bandet.
En av de låtar han själv gillar bäst är ”Tata Dios”, som handlar om en dödligt sjuk kvinna som istället för att be maken kalla på läkare ber om att få bli klädd i brudklänning så att hon får möta Gud klädd i vitt.
– Den är sorglig, man kan nästan börja gråta, säger Alejandro Becerra.
En annan violinist är Jenny Elison som berättar att hennes Alla helgonafirande förändrats stort sedan hon började spela i bandet.
– Förut var det mer lågmält och man gick till kyrkogården och tände ett ljus. Nu är det mer fest och glam, musik och dans, så det är väldigt stor skillnad, säger Jenny Elison medan bandet repar vidare inför helgens spelning på Etnografiska museet i Stockholm.
Knökfullt firande
Under de år som museet firat de dödas dag, Dia de los Muertos, har man dragit fulla hus.
– Det brukar bli knökfullt, säger intendent Staffan Brunius, som framhåller att firandet kan se mycket olika ut i Mexiko.
Han beskriver att det långt ifrån alltid är feststämning utan att det snarare kan råda en ”förtätad stämning” när anhöriga, framför allt på landsbygden, tar med sig mat till kyrkogårdarna och umgås med sina döda.
– I de små, indianska hushåll ute på landet uppmärksammar man sina döda med andakt, vördnad och förpliktelse eftersom man ärvt jorden från sina förfäder. Man ställer upp ett offerbord med gåvor, rökelser och ljus och möjligen också av Virgen de Guadeloupe (Vår fru av Guadeloupe). Men sen finns också det väldigt kommersiella uttrycket, i storstäderna inte minst, det konstnärliga uttrycket i de chicka gallerierna, så det är en väldig spridning, säger intendenten.
Satiriska skelett
Trots att firandet kan skilja sig åt så finns det en figur som många kopplar samman med De dödas dag. I år är det 100 år sedan den mexikanske konstnären José Guadeloupe Posada dog men än i dag är hans skelettbilder en viktig del i firandet.
– Hans satiriska bilder av det dåvarande mexikanska klassamhälle som då rådde smög sig av någon anledning in i själva bildspråket kring De dödas dag, inte minst i den intellektualiserade delen av dagen. Bilderna av ”La Catrina” – den snobbiga damen” och de andra har stannat där, berättar Brunius.
Ville varumärkesskydda högtiden
Men frågan är om bilden av högtiden snart kommer att ändras och kanske också spridas till en allt större publik. Filmbolaget Disney-Pixar arbetar just nu med en tecknad film om De dödas dag och i maj i år försökte bolaget varumärkesskydda det mexikanska namnet, Dia de los Muertos. Skyddet var inte bara tänkt att gälla filmen utan såväl godis och fruktkonserver som ryggsäckar och kläder märkta ”Dia de los Muertos”.
Detta väckte protester och bolaget drog snabbt tillbaka ansökan och jobbar nu vidare med filmen, som ännu inte fått något nytt namn.
När filmen ska lanseras går inte att uttyda av Disney Pixars hemsida och på Disney Sverige har man inte mer information än att filmen, enligt planerna, ska komma till Sverige.
Offrad tequila
De är gamla traditioner från aztekkulturen som ännu lever kvar i firandet, berättar violinisten Alejandro Becerra.
Han har bott i Sverige i tre år och säger att hans firande numera handlar om att spela musik och att tänka på de bortgångna farföräldrarna.
– Nu när jag är i Sverige vill jag lära mig mer om de traditioner som finns här, säger Alejandro Becerra, som pekar på att det svenska firandet är mer tystlåtet än det mexikanska.
På offerbordet, bland foton på de avlidna, maträtter och kristna statyetter kan det hända att man också hittar ett glas tequila.
– I Mexiko gillar vi fiesta, konstaterar Alejandro Becerra.
Och om man vill fira mexikanskt i Sverige men inte har tequila så funkar den gamla devisen ”man tager vad man haver”.
– Man kan ta en snaps eller ett glas rött vin och säga ”cheers”!