För en dryg vecka sedan insåg Daria Synelnikova att hon måste ta sig ut ur Kiev, ut ur Ukraina. Hennes kompisar i andra europeiska länder hade tjatat länge. Och det var till slut hennes vänner i Tyskland som hjälpte henne ut.

– De ordnade skjuts från Kiev till Rumänien, och från Rumänien vidare hit. Jag vet att jag är så privilegierad som fått hjälp med detta, det är långtifrån alla ukrainare som har den möjligheten, säger Daria.

Nära ge upp vid gränsen

Hon sitter i sängen i det sovrum i tyska Leipzig där hon kommer stanna ett tag. Hennes kompisar kommer snart behöva hennes hjälp med att få fler ukrainska flyktingar över gränsen, men först ska hon vila.

– Jag har inte sovit på flera dagar. Första natten här fick jag feber, min kropp är helt utmattad.

Gränsövergången till Rumänien var det värsta under resan, säger Daria. Det var kallt och snöblandat regn och kön till gränskontrollen var lång.

– Vi väntade i över sex timmar. Jag kände inte mina händer eller mina ben för att jag var så nedkyld. Mot slutet tänkte jag ”det hade varit bättre att stanna kvar i Kiev, jag klarar inte det här”, säger hon.

”Bara grät och grät”

När hon kom över gränsen och mötte upp de som skulle skjutsa henne vidare bröt hon ihop.

– Jag bara grät och grät. Det var all stress och spänning i kroppen som bara släppte.

Följ Darias resa från beslutet att lämna Kiev till säkerheten i Tyskland.