Farad, som egentligen heter något annat, är konstnär och pappa till en 16-årig dotter. Båda han och dottern har bevittnat hur regimstyrkor de senaste veckorna har hotat och skjutit skarpt mot demonstranter, men det var dotterns mod som fått honom att vilja berätta, säger han till SVT Nyheter när han ringer från sin lägenhet i Teheran.
– Vi var ute på gatan när de började skjuta. Jag blev rädd, men det som förvånade mig var min dotters reaktion, säger Farad.
Hon var inte rädd. I stället började hon skratta.
– Detta är skillnaden mellan vår generation och deras. De är inte rädda.
En kvinnoprotest som kan leda till revolution
Protesterna i Iran har pågått i nästan 40 dagar. Vad som började som en kvinnoprotest har utvecklats till den största protestvågen sedan den Islamiska revolutionen år 1979.
– Kvinnor i Iran såg orättvisor i samhället och protesterade. Sedan anslöt sig männen och slutligen ropade även de: ”Kvinna, liv, frihet”.
Detta är betydelsefullt – inte bara för Iran utan även för andra länder i världen, menar Farad.
– Kvinnor är hälften av samhället och skapar och utbildar den andra halvan. De är skapare av liv och livet finner betydelse i friheten. Så även för andra länder är det viktigt att denna revolution lyckas.
Regimen har svarat med våld
De senaste veckorna har minst 270 personer dött i protesterna och över 1100 personer har skadats, enligt människorättsorganisationer på plats.
– Ibland blir dödsoffren begravna utan att deras familjer informeras och myndigheterna låter dem inte ens sörja – och de som skadas vågar ofta inte åka in till sjukhusen av rädsla att bli gripna, säger Farad.
Men hoppet är något större än rädslan, och den största skillnaden är den tysta förändringen, säger alla källor SVT Nyheter har pratat med. Bland annat berättar en källa att folk i Teheran varje kväll klockan 10 går till sina fönster och balkonger och börjar ropa ”död åt diktatorn”.
Detta visar att vi iranier är hoppfulla, säger Farad.
– Det här är ljudet av förändring, säger han.