Det är den första dagen i juni. Över Vasa i norra Finland lyser solen och värmen börjar äntligen ta sig på riktigt. Sommaren är ett stenkast bort.
I sin lägenhet står Rasmus Anderssén.
– Jag tittar på mig själv i spegeln och tänker att det är nu. Det är i dag det händer.
”När de läser brevet så kommer de förstå”
De senaste månaderna har kantats av depressionsskov och natten då maj blir till juni har antalet sömntimmar varit noll. Ekonomin och kärlekslivet har kantats av problem, och mitt i allt gav Rasmus upp.
– Jag tvekade aldrig. Men skrev ett brev. Jag minns att jag trodde att när någon läser det här brevet så kommer de förstå varför jag gör de här.
– För mig var allt så självklart.
Rasmus lägger sina saker på köksbänken och går ner till bilen. Utan att tveka kör han bort mot E8, en större väg som går genom Vasa.
– Jag gasar upp bilen till 200 kilometer i timmen tills jag möter en långtradare. Då tar jag av mig bältet och svänger in.
”Jag öppnar ögonen och tittar upp mot solen”
Lastbilen slås åt sidan och Rasmus bil glider längs med långsidan. Han flyger ut ur bilen, antingen genom framrutan eller genom det stora hål där förarsidans bildörr skulle ha suttit. Bilen landar i ena diket, och Rasmus Anderssén i det andra.
– Jag öppnar ögonen och tittar upp mot solen. Tar ett djupt andetag och tänker att; nu försvinner jag.
”Jag skämdes över att de försökt rädda mitt liv”
Sjukhussängens hjul rullar genom korridorerna. En sjuksköterska visar nyopererade Rasmus runt på avdelningen. Där, pekar han, opererades du i går. Där lyckades de rädda ditt liv.
– Jag skämdes över att så många människor hade jobbat för att rädda mitt liv som jag bara några timmar innan försökt slänga bort.
Vid sängkanten står familjen, förbryllade och lyckliga över att deras son och bror överlevt.
– Pappa säger att de inte hittat min telefon, mina nycklar eller min plånbok vid olycksplatsen. Att visst var väl det konstigt? Det är då jag förstår att de fortfarande inte vet vad som hänt.
Hur förklarade du det?
– Då sa jag att mina saker ligger kvar på köksbänken hemma. Att tanken varit att jag inte skulle behöva dem mer.
Åtalas för dråpförsök
Förutom ett stort ärr är Rasmus i dag fysiskt återställd, men vägen tillbaka har varit lång.
2015 åtalas han först i tingsrätten och sedan i hovrätten för dråpförsök på lastbilschauffören.
– 2016 döms jag i hovrätten till tre års fängelse och 840.000 kronor i böter och skadestånd. Trots att chauffören inte hade anmält själv och var helt fysiskt oskadd.
Nu har det gått drygt ett år sedan Rasmus släpptes ur fängelset.
– Jag har orsakat så mycket kostnader och kaos för både samhället och mitt eget liv. Men i dag mår jag jättebra. I dag har jag ett bra jobb, jag föreläser, har en sambo och två små tjejer som jag älskar.
Rasmus Andersséns tips till sig som mår dåligt eller är orolig för någon som mår dåligt
Till den som har en anhörig som mår dåligt: Fråga. Fråga och ta dig tid att ta reda på hur personen mår.
Till dig som mår dåligt: Var inte rädd. Det finns ingen som dömer en, det är så mycket mer vanligt än man tror och det är något vi måste prata om.
Hit kan du vända dig
Om du mår dåligt och tänker att du inte orkar leva eller har tankar på att ta ditt liv, då ska du inte hålla det för dig själv utan prata med någon. Ring till exempel något av numren nedan. Du kan vara helt anonym. Även du som är anhörig kan ringa.
Kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller ring 112 om du mår så dåligt att det känns outhärdligt, eller om du har allvarliga självmordstankar eller självmordsplaner. Var inte rädd för att be om hjälp!
Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60.
Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101.
Bris – Barnens rätt i samhället på telefon 116 111.
Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.
Jourhavande präst nås via 112.
Ring telefonnummer 1177 om du behöver hjälp med var du kan söka vård.
Det finns också exempelvis chatjourer, rådgivningslinjer och samtalsgrupper för anhöriga. Se en längre lista med telefonnummer och kontaktuppgifter här.