– När jag var 25? frågar hon retoriskt på min fråga om hon inte tänkte på att skaffa barn när hon var 25.

– Åh nej, säger hon och skrattar högt, det tänkte jag över huvud taget inte på då. 

Nu är Brigitte 45, bor i ett hus i Los Angeles och är gravid för första gången med ett barn som är väldigt efterlängtat. Men vägen hit har varit lång och kantad med många besvikelser och beslut.

Väntan på ”Mr Right”

– Jag brukade vara en mycket planerad person, säger Brigitte.

– Ändå tänkte jag att det där med barn, det kommer att ordna sig. Jag kommer att träffa någon att få barn med och så kommer det bara att hända.

Hon är utbildad marknadsförare och har haft en lång och framgångsrik karriär. Hon är blond och snygg, rolig och lättsam och skrattar lätt och ofta. 

– Men, säger hon, jag träffade aldrig den där mannen att få barn med. Det där med fertilitet, det går inte att planera.

Karriären tar fart

Brigitte gifte sig, men skilde sig ett par år senare. Hon hade inte längre någon partner, samtidigt som karriären tog fart. Hon arbetade hårt, både kvällar och helger, tjänade mycket pengar, men hann aldrig vara ute på några dejter.

Plötsligt insåg hon, 38 år gammal, att hon inte kunde vänta på att allt skulle stämma. Så, i väntan på ”Mr Right”, bestämde hon sig för att frysa ner sina ägg.

– Efter att jag frös ner mina ägg kände jag mig stolt över mig själv, säger hon och skrattar till.

– Jag var lyckligare, kände att jag kunde fortsätta vänta, nu hade jag mina ägg där.

Samtidigt har åldern stor betydelse för äggens kvalitet, åldern är väsentlig.

– Kvaliteten på äggen försämras med åren. Är du till exempel 38 år när du fryser in dina ägg är chansen väldigt låg. Om man däremot fryser ner äggen vid 20 års ålder är chansen ganska bra, förklarar Outi Hovatta, som är professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska institutet.

Enligt henne krävs det i genomsnitt minst sex nedfrysta ägg för att bli gravid.

Ville ha biologiskt barn

För lite mer än ett och ett halvt år sedan förstod Brigitte Adams att ”Mr Right” över huvud taget inte skulle dyka upp inom rimlig tid, då hade hon passerat 42-årsgränsen.

Men hon hade sina egna ägg nedfrusna och nu var det dags att plocka ut dem. 

– Det var viktigt med ett biologiskt eget barn, förklarar hon.

– Jag ville ha det speciella bandet med barnet. Ha samma ögon, samma familjeband. 

Men det skulle inte bli så heller. För när Brigitte väl beslutat sig för att använda sina elva ägg, var det bara ett som till sist klarade sig. 

”Du är gravid!”

Det planterades in i hennes livmoder och ett första test visade att hon var gravid. 

– En sjuksyster ringde upp mig, berättar Brigitte med ytterligare ett skratt, och sa; grattis, du är gravid! Men hon sa inte att det här var bara test ett, att man behövde göra ett test till. Så i 48 timmar satt jag och letade efter barnvagnar och fantiserade om namn till barnet. Jag var så lycklig.

Men test två visade sig vara negativt. Embryot växte inte. 

– Jag befann mig i ett svart rum i tre dagar, jag gick inte upp ur sängen.

Hon skrattar, men sorgen känns i varje stavelse.

– Jag tyckte att jag hade misslyckats, som kvinna, i livet.

Även plan C behövs

Nu är Brigitte 45 år, och gravid. Inget av det hon planerade föll in. Hon är klart över 42 år, och hon har ett donerat ägg som blivit befruktat med donerad sperma. 

– Infrysningen var ett slags plan B. När det där med att ”bara skaffa barn” inte hände.

Men, säger hon, man behöver också en plan C. Det här är den. 

– Och det var ju att bli mamma som jag ville, och det här är hur jag kommer att bli en mamma.

Barnet, en liten tjej, är planerad till i maj. Jag frågar Brigitte om efter flickans namn:

– Det är hemligt.

Se ”Korrespondenterna” om fertilitetsindustrin i SVT Play.