Var 40:e minut. Så ofta dödas en kvinna av sin man eller sambo i Ryssland. Enligt Tsentr Anna, en organisation som sedan 1995 forskar om våld mot kvinnor i Ryssland löper ryska kvinnor fem gånger högre risk att dödas av sin partner än i Västeuropa.

Men i sommar väntas en ny lag antas, en lag som ska ge polisen möjlighet att ingripa och kvinnan rätt till skydd.

SVT träffar Julia och hennes dotter Aja på ett kriscenter för utsatta kvinnor några mil utanför Moskva. Lilla Aja, som är drygt ett år försöker berätta något för sina mamma genom att grymta högt och peka ut genom fönstret.

– Vad vill du säga, att du vill ut och gunga? Vi ska absolut gå ut till gungorna, men först måste vi äta lite ordentlig mat, och tvätta dig ren, säger Julia och försöker torka bort choklad från Ajas ansikte.

Livet rasade samman

Innan mardrömmen började var Julia en framgångsrik företagare med en egen resebyrå. Hon säger att hon hade allt man kunde drömma om, utom familj. Sin blivande make träffade hon på nätet. De blev störtförälskade och snart upptäckte Julia att hon var gravid.

– Det gick lite fort, men jag var 34 år och ville väldigt gärna ha barn. Vi bestämde oss för att satsa och flyttade ihop.

Men då förändrades plötsligt hennes drömprins. Hon blev kontrollerande och snart började han slå.

– Till en början slog han inte så hårt. Det handlade om örfilar och knuffar, men ju längre graviditeten skred desto hårdare slog han. När jag var i nionde månaden slog han mig i magen. Men som en typisk rysk kvinna trodde jag att allt skulle förändras när barnet föddes, att han skulle bli annorlunda. Men Aja föddes och inget förändrades. Det blev snarare värre, säger Julia.

Hon försökte lämna sin man många gånger men var hon än gömde sig letade han upp henne och låste in henne i olika lägenheter som han hyrde. När hon försökte låsa honom ute stängde han av elen.

– Jag och Aja levde närmare två månader i mörker. Det var vinter, vi kunde inte ens laga mat, eftersom varken spisen eller kylskåpet fungerade. Varje natt försökte min man slå in ytterdörren.

Polisen vägrade komma

Hela Julias liv rasade samman. Hon förlorade både sitt företag och sina tillgångar. När hon sökte hjälp vill varken åklagare eller polis ta i ärendet.

– De sa att det inte var deras ensak. Ibland kunde polisen ta med sig min man och sätt honom i en fyllecell några timmar, men sen släpptes han och allt började om igen.

Till slut vägrade polisen komma när hon ringde.

– Det kändes som om man väntade på att jag skulle dö. Hade min man slagit ihjäl mig hade poliserna vetat vad de skulle göra, men nu stod de handfallna i dörren, säger Julia.

Flyttade till kriscenter

När mannen började slå lilla Aja blev Julia desperat och till slut hittade hon det kriscenter som nu hyser henne. Här får hon förutom logi också juridisk rådgivning och psykologhjälp. Centret drivs i anslutning till ett kloster, där munkarna kände att de ville göra något för människor i kris.

– Vi hade massor av mark, hemodlad ekologisk mat och gott om tid över på dagarna när bönerna var avklarade. När vi fick höra talas om hur svår situationen är för misshandlade kvinnor i vårt land bestämde vi oss för att hjälpa till, berättar fader Serafim och visar oss gårdens senaste tillskott, två ulliga nyfödda lamm.

Munkarna har alla gått kurser i hur man bemöter kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Om kvinnorna vill kan de delta i jordbruket eller det religiösa livet, men det är inget måste, betonar fader Serafim.

Ser hoppfullt på framtiden

– För oss är det viktiga att det ryska samhället inte förlorar någon av sina invånare, bara för att hon fått problem och inte får hjälp eller stöd. Målet är att kvinnorna som hamnar här ska återfå lusten att leva ett fullvärdigt och självständigt liv.

Julia Nikolajeva vågar inte glädjas i förtid, men tack vare det stöd hon har fått har hon lyckats väcka åtal mot sin make och väntar nu på att rättegången ska börja.

Trots att hennes liv har slagits i spillror ser hon i dag hoppfullt på framtiden.

– Jag tror allt kommer ordna sig till det bättre. Nu gäller det bara att ha tålamod. Och när Aja börjar på dagis ska jag starta upp mitt företag igen.