Naypyidaw, huvudstaden i Burma eller Myanmar som är landets officiella namn, är en absurd skapelse av den förra regimen. Militären lät tömma byarna och flyttade ministerier och parlament hit för över tio år sedan. Alla viktiga byggnader ligger utspridda för att kunna försvaras lättare i händelse av ett angrepp eller en kupp. Det lär även finnas ett tunnelsystem.
– Jag hatar den här platsen, säger Win Htein, partisekreterare i NLD, National League för Democracy. Det är som en kuliss i en science fiction-film, inget nattliv, inga människor, ingenting.
Staden präglas av mängder av jättelika men helt tomma hotell, några nästan tomma köpcentrum, en guldskimrande gigantisk pagod och en nybyggd modern flygplats där incheckning och säkerhetskontroller går snabbare och smidigare än någon annanstans i världen.
Trött på uppmärksamheten
Win Htein är det närmaste man i dag kommer partiets förra ledare och landets inofficiella premiärminister, Aung San Suu Kyi. Han har suttit 20 år i fängelse under militärdiktaturen, är i dag en bit över 70 och den kanske frispråkigaste företrädaren för den demokratiskt valda delen av regeringen i Myanmar. Han tar bland annat de tuffa frågorna om regeringens ovilja att göra något för den förföljda muslimska minoriteten rohingya. FN menar att säkerhetsstyrkornas framfart kan vara brott mot mänskligheten.
– När journalisterna utifrån kommer och frågar mig om rohingyas säger jag bara: jag tänker inte svara på den frågan. Det är som om vi bara har ett problem och det är rohingyas. Men vi har tusen problem och försöker hantera allt, säger han.
Uppenbarligen är han trött på uppmärksamheten rohingyas fått. Han tycker världen inte tillräckligt uppskattar vad regeringen försöker göra.
– Vi är nya jockeys på gamla hästar som travar i gamla fotspår. Men banan är ny nu och vi har bara inte bemästrat den här situationen ännu, säger han med en återkommande fnysning.
Den tysta Damen
Och visst ligger det någonting i den bilden. Militären har inte gett upp makten, trots nederlag i flera val. Genom den författning man skrev behåller man kontrollen över nyckelministerier, över armén, över hela säkerhetsapparaten. Dessutom har man 25 procent av platserna i parlamentet och blockerar större förändringar. Aung San Suu Kyi tycks försöka blidka generalerna genom att gå försiktigt fram och inte provocera. The Lady, som hon kallas, vill inte erkänna att militären begår övergrepp och anklagas för att inte stå upp för de mänskliga rättigheter hon alltid propagerat för tidigare. Målet är försoning utan våld. Men regeringens kompromisser innebär att rohingyas och andra minoriteters rättigheter offras på samförståndets altare och kritiken mot hennes undfallenhet bara växer. Allt fler menar att det egentligen är militären som styr.
Eviga inbördeskrig förvärras
Militärens makt och agenda märks också i de misslyckade försöken att nå fred med alla de minoriteter man fört krig emot i decennier, särskilt då i Shan- och Kachinstaten. Uppe i norr, i Myitkyina, huvudstad i Kachinstaten säger en gammal aktivist, Khon Ja, från Kachin Peace Network:
– Det här är den värsta perioden i min livstid. Inbördeskriget har pågått länge, men vi har också haft långa eldupphör, säger hon.
Nu flyr folk undan bombningar och attacker med mer sofistikerade vapen än förr. Omkring 130.000 människor befinner sig i olika läger häruppe. Alla har historier om dödade familjemedlemmar, tortyr och våldtäkter. För människorna här är militären lika mäktig som förr.
”Aung San Suu Kyi har kastat bort historiska möjligheter”
– Jag är mycket besviken. Aung San Suu Kyi har kastat bort historiska möjligheter. Vi väntade oss inte detta. Vi röstade på henne och trodde vi nu skulle få leva i demokrati, menar Khon Ja upprört. För henne går utvecklingen bakåt. Då var det bättre när det åtminstone fanns en vapenvila.
Långt därifrån, nere i huvudstaden Naypyidaw, sitter Win Htein, NLDs pratglade partipamp i sin stol och skrattar obekymrat. Han viftar bort anklagelserna om att the Lady gjort för lite:
– Vi går mot en demokratisk stat, vi kommer att få fred, men gradvis, vi jobbar för folket. Alla de utomlands som säger att det går för sakta, utan att känna till vår historia eller vår politik, till dem säger jag: ”Go to hell!” Försvinn bara!
Se hela programmet Korrespondenterna om Burma/Myanmar i SVT 2 20.00 och på SVT Play