– Hahaha! Tänk att vi har ett sådant inflytande på omvärlden! Det är ju fantastiskt!

Mahsan Azadi är tjugofem år och står och tankar bilen på en bensinstation i Teheran när jag träffar henne. Hon är klädd i jeans och har en svart sjal som är skjuten långt bak på huvudet så att hela luggen sticker fram.

Sjaltvång tillämpas olika

Kvinnor i Iran måste bära sjal enligt lag, men lagen tolkas på många olika sätt. Från de stora svarta chadorerna som gömmer huvud och kropp till lårkorta kappor och blusar med skärp i midjan och en tunn scarf bak på hjässan.

Mahsan Azadi säger att hon hoppas att landet ska kunna öppnas upp nu. Det är nästan overkligt. För henne, liksom för många andra iranier, har sanktionsåren varit en hård prövning. Flera av de unga jag träffar här i Teheran påminner mej om hur isoleringen betytt att människors drömmar satts på undantag.

Missad läkarkarriär

En körskollärare jag träffar där på bensinstationen berättar att hon egentligen studerar till läkare, men att hon börjat lära kvinnliga elever köra bil eftersom hon inte har råd med studierna längre. Hon ler lite snett och säger att hon hade kunnat vara läkare i dag, men att hon nu knappt har råd att betala av på bilen som hon och hennes elever kör.

Sanktionerna har gjort att priserna har rusat i höjden och vardagen har handlat om att kunna överleva.

Nervositet

När jag var här i Iran i juni förra året pågick förhandlingarna om kärnavtalet, men då var stämningen ändå mer avslappnad än den är idag. Den här februariveckan ska parlamentsval hållas och nervositeten är kännbar. Valet är en kraftmätning mellan de reforminriktade kandidater som vill öppna upp landet och de konservativa krafter som tvärtom vill bromsa in.  Landet står och väger.

Flera av de valmöten vi går till ställs in i sista stund av säkerhetsskäl. Tusentals kandidater har stoppats av det mäktiga Väktarrådet och får inte ställa upp i valet.

”De måste tänka på hur vi haft det”

På bensinstationen ser Mahsan Azadi förvånad ut när jag berättar att ledare för världens oljeländer nyligen bett Iran att hålla tillbaka landets oljeproduktion. Efter år av hårda sanktioner får nu Iran äntligen sälja sin olja. Då kommer man inte att låta bli för att något annat land vill hålla priset uppe, tror Mahsan.

Men så brister hon ut i ett stort skratt och säger:

– Under så lång tid har det känts som att vi varit avskurna från världen. Nu, när vi har tillstånd att vara med, ber de oss låta bli. De måste kunna tänka på hur vi haft det.