Hennes hus ligger inte särskilt långt från där jag bodde med familjen i Johannesburg. Gångavstånd skulle vi kalla det i Sverige, men i Johannesburg går bara de som måste. Särskilt kvällstid.
Tanzada är bara en av väldigt många i vår bekantskapskrets som råkat illa ut. Tack och lov klarade sig hon och hennes dotter från att bli våldtagna.
Morden på vita lantbrukare plockades först upp av högerextrema krafter i väst. För dem var den så kallade underrapporteringen ett klockrent exempel på PK-medias mörkläggning.
Jag vet inte hur många mejl jag har fått om att vi tystar ner morden på vita i Sydafrika. Särskilt märkliga kändes mejlen när jag som Afrikakorrespondent bodde i Sydafrika och hade som jobb att resa över kontinenten.
Har nått högsta internationella politiska nivå
I det enorma lidande som jag mötte i Kongo-Kinshasa, nordöstra Nigeria och i Sydsudans flyktingströmmar kändes vita lantbrukares situation i Sydafrika som en ytterst marginell företeelse.
Jag berörde ändå ämnet i några texter och vid medverkan live i tv. Men det räckte uppenbarligen inte, mejlen bara ökade i antal. Med flera som hörde av sig hade jag ganska omfattande mejlväxlingar.
Jag förstod snart att det nu inte bara handlade om rasistiska människor utan sådana som okritiskt accepterat bilden som de nåtts av i sina Facebookflöden. När USA:s president Donald Trump tidigare i år twittrade om ”ett storskaligt mördande” av lantbrukare tog det fart ytterligare.
Att frågan om morden på lantbrukare nått allra högsta internationella politiska nivå och även människors medvetande världen över gjorde att jag bestämde mig för att göra ett mer omfattande reportage om morden till programmet Korrespondenterna.
Rånarna borrade genom hennes fötter ner i golvet
När vi spelade in reportaget bodde jag och fotografen Emil Larsson på gårdar där människor tidigare mördats. Deras berättelser är fruktansvärda.
Ta bara kvinnan ett par gårdar bort som torterades i nio timmar. Rånarna borrade genom hennes fötter ner i golvet för att tvinga av henne koden till kassaskåpet. Vi kunde inte träffa henne eftersom hon inte kan ta hand om sig själv efter det hon var med om.
De som rånar lantbrukarna är i stort sett uteslutande svarta, enligt expertisen. Och de som blir rånade på gårdarna är övervägande vita. Och det är detta faktum som gör att människor, enligt mig, drar fel slutsatser.
De svarta vänner jag har som blivit riktigt svårt drabbade av rån i Johannesburg struntar fullständigt i hudfärgen på rånaren. Tanzadas skräck var att en man skulle våldta hennes dotter. Att han var svart var fullständigt irrelevant för henne. Att hon själv är svart blir i sammanhanget lika irrelevant.
Lika lite spelade angriparnas hudfärg roll för den svarte idrottaren Mhlengi Gwala, som blev överfallen och rånarna försökte såga av hans ben med en motorsåg.
Sydafrika är ett extremt våldsamt land. Förra året mördades över 20 000 människor.
Det är ett statligt misslyckande som inleddes under apartheid och som ANC också bär stor skuld i.