När president Barack Obama utsåg representanter till den amerikanska delegationen vid de olympiska spelen i Sotji föll valet på tre öppet homosexuella tidigare idrottspersoner. Utöver Caitlin Cahow är det tennisspelaren Billie Jean King och konståkaren Brian Boitano. Varken presidenten själv, hustrun Michelle eller vicepresident Joe Biden kommer att närvara.

Det har tolkats som ett ställningstagande mot de ryska anti-gay-lagarna. Caitlin Cahow, en av de tre utsedda, säger till Agenda att det framför allt är ett sätt att visa vad USA står för.

Agendas Anders Holmberg har intervjuat Caitlin Cahow, som är ishockeyspelare med ett OS-brons (2006) och ett OS-silver (2010) på meritlistan.

Vad var din reaktion när du blev utvald till president Obamas OS–delegation?

– Jag blev hedrad och kände mig upprymd och ödmjuk på samma gång. Många känslor!

Utnämningen av dig och två andra mer öppet homosexuella representanter har tolkats som att man vill skicka ett budskap till Ryssland. Hur ser du på det?

– Jag tycker presidenten har varit väldigt tydlig om hur han känner för Rysslands HBTQ–politik och ännu mer tydlig kring vad han anser om frågan i USA. Han har varit president medan några av de största förändringarna kring de här frågorna har skett. Hans utnämningar till OS–delegationen visar inte bara på ett skifte i vår inställning till HBTQ–frågor men också på mångfalden i det amerikanska samhället. Alla delegater är olika och har olika bakgrunder så vi blir en bra grupp för att representera våra idrottsmän och heja fram dem i Sotji.

Men är det också ett ställningstagande gällande de ryska anti–gay–lagarna?

– Det är en manifestation av vad vi i USA representerar. Om det är i konflikt med rysk politik så tror jag vi försöker visa att det finns öppenhet för dialog och diskussion och att inställningar kan ändras.

Du har sagt att det är anmärkningsvärt att HBTQ–personer utses till representanter för sitt land. På vilket sätt?

– Jag är 28 år och tycker inte jag är så gammal. Men när jag växte upp kunde jag inte gifta mig med någon av samma kön. Det blev inte möjligt förrän förra våren, när våra federala lagar om samkönade äktenskap ändrades. Mycket har ändrats på väldigt kort tid. När jag tänker på hur långt vi kommit i det här landet bara under min livstid, då är det anmärkningsvärt att medlemmar av HBTQ–samhället nu representerar vår nation.

Vad är din uppfattning om de ryska anti–gay–lagarna?

– Jag är lycklig och hedrad att vara medborgare i USA, där jag kan leva mitt liv och inte kastas i fängelse bara för att jag gör det. Jag inser att situationen är väldigt annorlunda i Ryssland. Här i USA kan jag tala öppet och gifta mig med vem jag vill, i alla fall i min egen hemstat, medan jag förstått att i Ryssland kan man få fängelse för det. Jag är hedrad och glad att jag kan representera alla amerikaner när jag åker till Sotji.

När du kommer till Ryssland och de olympiska spelen, kommer du att ta tillfället i akt och uttala dig för homosexuellas rättigheter?

– Min protest och vad jag representerar består framför allt i min närvaro, att jag är där. Jag blivit vald av min president att representera mitt land och jag kommer att åka dit och representera mångfalden i USA, ett USA som är öppet och tolerant, och som hela tiden försöker bli bättre – i de olympiska spelens anda. Vi försöker alla bli bättre – som individer, som nation för det globala samhällets skull.

Det är inte så längesedan attityden till homosexuella i såväl ditt land som i Sverige liknade den i Ryssland. Tar det inte tid att förändra sådana här attityder?

– Det tar tid och det krävs att en del människor är öppenhjärtliga. Jag får ofta frågan om vad jag tycker om att idrottsmän gör uttalanden vid de olympiska tävlingarna. För mig är det en mycket personlig fråga. Om man väljer att yttra sig eller inte beror på ens personlighet. Det bästa som kan hända vore att spelen är fredliga och respektfulla och att alla kan glädja sig åt deltagarnas prestationer. Och att dessa diskussioner kan fortsätta när de olympiska spelen är över så att vi längre fram kan få fler mänskliga rättigheter till alla i ett mycket mer tolerant globalt samhälle.

Tycker du att Internationella Olympiska Kommittén stödjer er sak?

– Jag tror att IOC gör allt de kan för att alla deltagare och åskådare ska känna sig säkra i Sotji. Jag ser ingen anledning att vara rädd för min egen säkerhet. Och jag tycker orden i de olympiska spelens regler talar för sig själva. Spelen handlar om att samla det globala samhället och att uppnå framgångar och prestationer som förhoppningsvis kan inspirera till förståelse och att utradera missförstånd och hat över hela världen. Så jag hoppas att de olympiska spelen ska bli inspirerande på det viset och att vi alla kommer att känna oss upplyfta av vad vi har sett och motiverade att förändra världen till det bättre.

I Sverige blev det debatt kring friidrotts–VM när höjdhopparen Emma Green Tregaro målade naglarna i regnbågsfärger. Sedan blev det debatt om hur idrottarna bör agera under spelen i Sotji. Vad tycker du om det?

– Personligen använder jag inte nagellack men jag tycker hon var modig! Angående dem som deltar i vinter–OS ... jag deltog i två OS och hela min tillvaro ägnades åt att uppnå bästa möjliga resultat i tävlingarna. Jag tror majoriteten av de tävlande åker till Sotji utan att alls tänka på det politiska klimatet. De är naturligtvis medvetna om vad som pågår och kanske kan sätta lite press, men den största pressen finns på tävlingsbanorna. Om de vill uttala sig så tycker jag att de ska utöva sin rätt och göra det, men framför allt vill jag önska dem goda resultat och att de får samma upplevelse av tävlingarna som jag hade.

Är det då fel att fokusera på de här frågorna och inte på sporten?

– När det väl är dags tror jag det mesta fokus kommer att ligga på tävlingarna. När invigningen är över kommer vi alla att vända vårt fokus mot deltagarnas prestationer. Jag hoppas det är vad som kommer att hända, för idrottarna kämpar hela sitt liv för att representera sina hemländer. I USA är vi mycket stolta över våra idrottare, vilket jag är säker på att ni i Sverige också är över era. Så jag hoppas att idrottarna kommer att få sin stora stund.

Vad tror du att den politiska diskussionen om homosexuellas rättigheter och situationen i Ryssland kommer att leda till?

– Jag hoppas på fortsatta diplomatiska samtal. Jag är inte diplomat, inte heller de deltagande idrottarna, vårt jobb är att representera vårt land så bra vi kan. Jag lämnar de diplomatiska relationerna till diplomaterna och politikerna och statsmännen. Jag hoppas diskussionerna kommer att fortsätta och att de olympiska spelen ger oss alla ett större idéutbyte och förhoppningsvis en bättre värld i framtiden.

I Agenda söndag 12 januari kl 21.15 i SVT2 diskuterar idrottsminister Lena Adelsohn-Liljeroth med Stefan Lindeberg, ordförande i Sveriges olympiska kommitté, om Sverige bör markera mot de ryska anti-gaylagarna under OS i Sotji. Se programmet här.