När det malaysiska passagerarflygplanet MH17 den 17 juli 2014 sköts ner över östra Ukraina med 298 dödsoffer som följd, hade organisationen Bellingcat grundats bara tre dagar tidigare.

Bellingcat består av en brokig skara journalister, bloggare, forskare och andra nätanvändare som tillsammans gör grävande avslöjanden, främst utifrån öppet tillgängliga källor på nätet.

De har bland annat publicerar texter om kriget i Syrien, terrorgruppen IS, kriget i Ukraina och nu senast pekat ut de misstänkta ryska GRU-agenterna som ska ha förgiftat flera personer i Storbritannien.

– Jag kände på något sätt på mig att vi kunde uträtta något men just nu med Salisbury-affären så har det, säger researchern Aric Toler.

Kritik från kreml

Bellingcat har hyllats för sina avslöjanden men inte alla är lika stora beundrare.

I takt med dess växande genomslag så har Bellingcat också ådragit sig allt mer ilska inte minst från ryskt håll, och från Kremls anhängare i andra länder. Ryssland har kategoriskt avfärdat alla anklagelser från Bellingcat men dessutom kritiserat gruppen i sig.

Inledningsvis kretsade kritiken kring grundaren Eliot Higgins brist på formell erfarenhet i militär- och underrättelseanalys. Senare kritik har snarare pekat ut Bellingcat som en front för säkerhetstjänster i västländer som vill svärta ner Rysslands rykte.

– I själva verket är det en väldigt vanlig och utbredd bild bland ryska tjänstemän att den här journalistgruppen är nära knuten till underrättelsetjänster, säger Tatijana Stanovaja, som driver den ryska politiska analysfirman R.Politik.

Enkel och effektiv anklagelse

Några konkreta bevis för den kopplingen har inte lagts fram men att objektivt motbevisa det är svårt vilket är praktiskt för ryska myndigheter, enligt Björn Fägersten, seniorforskare vid Utrikespolitiska institutet (UI) och expert på bland annat underrättelsetjänster.

– Det är väl en enkel och ganska effektiv poäng för dem att göra för att det smetar ned både säkerhetstjänsterna och Bellingcat, säger han.

– Den är också närmast omöjligt att motbevisa annat än med väldigt stor transparens.

Inte orolig för egen del

Researchern Aric Toler, som bor i USA, avfärdar anklagelserna som ”löjliga”. Men han tillägger lite skämtsamt att han säkert hade sagt samma sak om han var i de ryska myndigheternas sits, eftersom deras motbevis aldrig kommer att accepteras.

Den vanligaste fråga han får är nog om han är rädd eller orolig för sin säkerhet, något han förnekar. Han uttrycker sig däremot mer försiktigt om läget för journalister på plats.

– För egen del absolut inte. Men om man bor i Ryssland, eller är en rysk journalist som bor i utlandet, då kanske man borde oroa sig lite.