I folkomröstningen 1994 tackade Norge nej till att gå med i den Europeiska unionen. Det innebar att de riskerade höga tullar och en försvårad handel. För att möjliggöra handel på den inre marknaden accepterade Norge, med vissa undantag, EES-avtalet.

Avtalet, som de har tillsammans med både Lichtenstein och Island, erbjuder förutom tillgång till den inre handeln också fri rörlighet utan tullar på varar, tjänster, personer och kapital. Norges undantag reglerar enkelt förklarat att de själva får bestämma över sitt fiske och jordbruk. 

Men genom att acceptera avtalet med fri rörlighet har det också inneburit att Norge inte kunnat säga nej till europeiska gästarbetare. Dessutom har prislappen för Norges samarbeten med EU blivit hög. Trots att Norge inte är med i unionen betalar de lika mycket pengar till EU som Finland, cirka 8,9 miljarder per år. 

Erik Eriksen Oddvar är professor i statsvetenskap på centret för Europaforskning i Olso. Han tror att britterna kan landa i ett avtal som liknar den norska modellen, men att det kommer bli svårt.

– Vi i Norge har inte inflytande över de regler och lagar som vi måste efterleva, säger han.

Se mer i klippet ovan