När Ryssland och Natoländer träffades i Bryssel för samtal var förväntningarna låga, för att inte säga obefintliga. På pappret var ryske biträdande utrikesministern Aleksandr Grusjko i Bryssel för att lägga fram Rysslands kravlista, de så kallade säkerhetsgarantier som Ryssland presenterade strax innan jul.
Bland punkterna finns krav om stopp för nya Natomedlemmar och tillbakadragande av Natostyrkor från Central- och Östeuropa. Den akuta situationen kretsar kring Ukraina, som trots detta har lite att säga till om. Ryssland vill hindra Ukraina från att närma sig Nato och EU, men också något större: En ny säkerhetsordning där Ryssland tillåts kontrollera en egen intressesfär.
Ouppnåeliga krav
Kremls julklappsönskelista är diger men Moskva vet förstås också att kraven är helt oacceptabla för Natosidan. De två mest uppenbara skälen att lägga fram denna ouppnåeliga lista är:
1. Ryssland ställer krav man vet kommer avvisas för att kunna hävda att man utan framgång försökt sig på diplomati när man går vidare med mer hårdhänta metoder.
2. Kraven är visserligen vad Ryssland vill ha, men inte vad Ryssland tror sig kunna få. Som förhandlingsstrategi gör man klokt i att börja med skyhöga krav och sedan kompromissa.
3. En kombination av båda.
Västländer befinner sig just nu i en mycket känslig balansgång när man på diplomatisk väg försöker desarmera läget. Många bedömare tvivlar fortfarande på en rysk storoffensiv mot Ukraina. Men det potentiella priset för en chansning – att Ryssland helt enkelt bluffar – är skrämmande högt. Särskilt högt för Ukraina, förstås.
Sannolikheten att Nato ingriper direkt med väpnade styrkor för att hjälpa Ukraina vid en rysk offensiv är enligt experter så liten att man kan tala om den som obefintlig. Även det vet Ryssland mycket väl. De verktyg västländer har för att påverka Rysslands agerande är därför avskräckande åtgärder och eftergifter, piskor och morötter.
Försöker avskräcka
Några aktuella avskräckande åtgärder är kända:
- Att skära av ryska banker från internationella finanssystem.
- Skärpta ekonomiska sanktioner mot ryska makthavare – kanske president Putin själv. Eventuellt åtgärder mot företag involverade i gasledningen Nord Stream 2.
- Ett embargo på amerikansktillverkad teknologi.
- Stöd till Ukraina och ukrainska styrkor i form av vapen och utrustning för att kunna försvara sig bättre.
- Stärkt militär Natonärvaro i medlemsländer nära Ryssland.
Problemet är bara det att de ovanstående enligt bedömare inte räcker för att avskräcka Ryssland. Därför börjar nu västländer också plocka fram morötterna. Eftergifter till Ryssland må skava, men någon form av kompromiss blir alltmer sannolik i hopp om nedtrappning.
Ryssland kommer inte att få de ”säkerhetsgarantier” man kräver, men det finns några ömsesidiga steg Nato tycks villigt att erbjuda.
- Ökad transparens vid militärövningar.
- Nedrustning i någon form, bland annat begränsningar för antalet utplacerade robotar.
- Bättre kommunikation, civilt och militärt.
Gränser för båda sidor
Ryssland har blankt avvisat detta och framhåller att det inte ens finns något att gå vidare med förrän västländer lägger fram något skriftligt och svarar på ryska krav. Dörren är än så länge inte helt stängd, men det är just nu oklart om någon överenskommelse är möjlig. Förhandlingar kommer att kräva kompromissvilja men det finns också gränser för vad vardera sida kan acceptera.
Den för diplomaterna bistra sanningen är att det – när det kommer till kritan – finns en gräns för hur mycket omvärlden kan påverka Rysslands agerande. Än så länge är bedömningen att man ska försöka.
Frågan är hur länge.