På tisdagseftermiddagen hade åtta israeler och minst 27 palestinier dödats i våldsvågen som inleddes den förste oktober.

Tisdagens attacker visar ett nytt mönster. De palestinska attackerna har tidigare verkat vara utförda spontant av enskilda individer. Det handlar om attacker med knivar eller skjutvapen. Rädslan är stor att alltsammans ska utvecklas till en verklig våldsvåg.

Spontana eller samordnade?

Men tisdagens båda attentat i Jerusalem visar på något annat. Dåden utfördes med bara någon minuts mellanrum vilket tyder på samordning. Det ser alltså ut som om det finns en planerande grupp bakom det som hittills verkat vara spontana attentat.

Det kan leda till att Israel ytterligare skärper sina säkerhetsåtgärder. Men hittills har alltså den allmänna uppfattningen varit att det är svårt att försvara sig mot spontana attentat – vilket det nu kanske inte är.

Den palestinske ledaren Mahmoud Abbas säger å ena sidan att våld inte är någon lösning, å andra sidan att han stödjer demonstranterna.

Varning för dödläge

Man ska se hans uttalanden mot bakgrunden av hans tal i FN:s generalförsamling härom veckan, då han sade att palestinierna inte kan fortsätta att vara bundna av fredsavtalet som undertecknades i Oslo 1993.

Exakt vad han menade är föremål för tolkningar, men det kan ses som en varning att dödläget i Palestinafrågan inte kan fortsätta länge till.

Oroligheterna rör Jerusalems heligaste plats: Tempelberget i det av Israel ockuperade östra Jerusalem.

Stor frustration

Där finns al-Aqsa-moskén men där fanns också två judiska tempel som är pilgrimsmål för främst djupt troende judar. Palestinierna som började oroligheterna fruktade att Israel skulle försvåra tillgången till området för muslimer.

Men de israeliska myndigheterna förnekar detta. Och oroligheterna ses av åtskilliga som ett uttryck för en stor frustration över att inget sker i den palestinska frågan.

Man står långt ifrån en uppgörelse med Israel om en palestinsk stat. De palestinska områdena försjunker i arbetslöshet och tvivel om framtiden.

Stenarnas krig

Det är en reaktion på handlingsförlamningen på båda sidor. För palestinierna är det också uttryck för ett missnöje med en egen ledning som har misslyckats att bygga upp ett fungerande samhälle.

Det talas nu allt mer om att det som håller på att ske är upptakten till ”en tredje intifada” (uppror). “Knivarnas intifada” kallas aktionerna på twitter och sociala medier sprider bilder på attackerna, ofta ackompanjerande av medryckande musik.

Den första pågick från 1987 till 1991 eller 1993 och kallades ”stenarnas krig”. Enligt en uppskattning dödades nära 1.500 palestinier och knappt 200 israeler. Den startade bland unga och utvecklades till en effektiv motståndsrörelse.

Den andra intifadan pågick mellan 2000 och 2005. Då hade 1.000 israeler och 3.500 palestinier dödats. Den var från början starkt militariserad. Palestinierna introducerade ett nytt vapen: självmordsbombare.

Hårt trängda

De tidigare intifadorna hade ett klart och uttalat stöd från palestiniernas organisation PLO. Nu tycks Mahmoud Abbas fördöma dem, medan det finns obekräftade uppgifter om att flera andra i PLO/Fatah-toppen stödjer attentaten.

Abbas är hårt trängd. Han förlorar ännu mer i popularitet om han tar avstånd från våldet. Det ser också ut som om den palestinska ledningen (PLO och Fatah) har förlorat greppet om utvecklingen. Däremot talar det radikala Hamas – som styr i Gaza – redan om att man befinner sig i en tredje intifada.

Allt fler civila israeler uppges nu börja bära vapen för att skydda sig mot attacker. Även Netanyahu är hårt trängd av högerkrafter som tycker att han gjort för litet mot våldet.

Spiral av våld

Allt kan sluta i en spiral av våld – som mycket väl kan utmynna i en verklig tredje intifada. Det är egentligen bara en strid om ord, vad som är en intifada.

Israels regering anser att det är de palestinska myndigheten var ansvarig för oroligheterna tillsammans med en ännu en aktör – Islamiska rörelsen i Israel. Rörelsen vänder sig till israeler med arabiskt ursprung och anses ibland stå nära det Muslimska brödraskapet, som vill skapa en stat grundad på islam.

Rörelsen hjälper bland annat till med utbildning, sjukvård och andra sociala tjänster bland araber som är medborgare i Israel. Ungefär tjugo procent av de israeliska medborgarna är araber.