”Bilden av en president som närmast i panik flyr från ett folk som avskyr honom kommer ingen georgier någonsin att glömma”.

Så lät det när SVT:s Bert Sundström rapporterade från den georgiska huvudstaden Tbilisis gator i november 2003. Parlamentet hade stormats, slagsmål hade brutit ut och den Rysslandsnära presidenten Eduard Sjevardnadze hade kastat in handduken.

Rosenrevolutionen, som den kommit att kallas, sågs vid tidpunkten som ett uppbrott mellan den forna sovjetstaten Georgien och Ryssland. Protestledaren Micheil Saakasjvili som senare skulle ta över presidentposten hade kampanjat mot korruption och för stärkta relationer med omvärlden.

– Det här var något som gav upphov till eufori. Georgierna kände att de hade lyckats, att de var nära väst och demokrati, säger Bert Sundström.

Decennielång dragkamp

Historien har dock visat att uppbrottet inte var så definitivt som många georgier trodde. De decennier som passerat sedan dess kan närmast beskrivas som en lång dragkamp där Georgien slitits mellan ryska och västerländska intressen.

Det senaste exemplet är den omtvistade ”agentlag” som nu klubbats av regeringspartiet Georgisk dröm. Draget ses som ett närmande till Ryssland och har väckt skarp kritik från EU. Likt under Rosenrevolutionen har tiotusentals georgier tagit till gatorna för att uttrycka sitt missnöje.

– Frågan är om det kan få regeringen att ge upp nu också, säger Sundström.