Azovregementet uppstod under namnet Azovbataljonen 2014, en av flera frivilligstyrkor som stred i östra Ukraina.

Bland grundarna fanns högerextremister och nynazister och regementet har använts flitigt i rysk propaganda som bevis för det falska påståendet att Ukraina styrs av nazister.

Under hösten 2014 avskaffades bataljonen och inkorporerades som ett regemente inom nationalgardet. Sedan dess är Azovregementet en del av den statliga strukturen.

Jakob Hedenskog, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet, säger att man inte kan utesluta att det finns enskilda soldater med nazistiska- eller högerextrema värderingar, men han menar samtidigt att Azovregementet i dag är opolitiskt. Trots det är bilden av Azov i västvärlden präglad av Rysslands verklighetsbeskrivning av regementet, enligt Hedenskog.

– Det finns en tendens att se Ukraina och Ryssland som likvärdiga. Att de är lika stora kålsupare och att det därför inte finns något skäl till att stödja Ukraina i kriget. Och att man därför inte behöver ta svåra politiska beslut, som att sluta att köpa rysk olja och gas till exempel.

Soldaterna riskerar terroranklagelser

Regementet hamnade i blickfånget för omvärlden i samband med den flera veckor långa belägringen av stålverket Azovstal i Mariupol. I maj blev de ukrainska soldaterna, bland dem medlemmar av Azovregementet, tvungna att lägga ner sina vapen. Många av dem som stred i Azovstal tillfångatogs av Ryssland och anklagas nu för olika brott.

– Ryssland planerar förmodligen att hålla skenrättegångar och döma Azovsoldaterna, vilket är ett brott mot folkrätten. Ryssland har redan förgripit sig på folkrätten den omfattningen att jag inte tror att det är något som de bryr sig om.

– Vi kan inte idag inte riktigt säga i vilken omfattning regementet ens existerar, eftersom många soldaterna har dödats och gripits i strider, säger Jakob Hedenskog.

Hur ser ukrainarna på Azovregementet?

– Jag tror att de ser soldaterna som patrioter som försvarade civila i Mariupol under en tio veckor lång belägring. Att man ser dem som försvarare mot en fascistisk angripare, nämligen Ryssland.