Det är över två år sedan jag besökte Venezuela och skillnaden är markant. Krisen är långt ifrån över men det blir snart tydligt att min minnesbild av hyperinflation, varubrist och massflykt behöver uppdateras.
Nu andas en försiktig optimism i landet. Under 2021 växte Venezuelas ekonomi för första gången på nio år och oljeproduktionen ökade något efter att ha nått historiska bottennivåer under 2020. Visserligen mycket små steg för ett land som genomgått en ekonomisk kollaps utan motstycke men ändå ett trendbrott som märks tydligt i samhället.
Även det politiska klimatet har förändrats. Borta är den avgrundsdjupa polariseringen och gatuprotesterna. Och jag har inte hört oppositionsledaren Juan Guaidós namn nämnas en enda gång under min vistelse. I januari 2019 utropade sig Guaidó till president och fick omedelbart stöd från USA, Europa och en rad latinamerikanska länder som menar att Maduro saknar demokratisk legitimitet. Efter det valde USA och EU att skärpa sina sanktioner mot Venezuela.
”En samförståndsanda efter skoningslös konfrontation”
Då trodde många att Maduros dagar var räknade men nu verkar presidenten och hans socialistparti sitta säkrare vid makten än på länge och fram växer konturerna av en tyst överenskommelse mellan regeringen och delar av oppositionen. En sorts samförståndsanda efter år av skoningslös konfrontation.
När jag pratar med privata företagsledare som står oppositionen nära använder de en ny vokabulär. Företagarna undviker att prata politik och lyfter istället fram möjligheterna till ekonomisk tillväxt. Stridsyxorna har begravts – i alla fall tillfälligt.
Från regeringssidan märks också en mer pragmatisk inställning. Oljefrågan är fortsatt politiskt känslig och ingen regeringsrepresentant vill ge SVT en intervju. Men en högt uppsatt regeringsmedlem berättar anonymt att Venezuela är redo att återuppta de diplomatiska relationerna med USA. ”Vi behöver en bra relation med amerikanerna”, säger regeringsmedlemmen när vi möts i Caracas. Och personen bekräftar att man enats med delar av näringslivet om att regeringen ska ägna sig åt politiken och företagarna åt att göra affärer.
”En pragmatisk lösning”
Oljeföretag från USA med Chevron i spetsen bedriver lobbying i Washington för att få tillstånd att handla med venezolansk olja på nytt. Intresset ökar nu när USA:s embargo mot Ryssland träder i kraft. Men att USA helt skulle lyfta sina sanktioner mot Venezuela är inte troligt. Det är i så fall mer sannolikt att USA:s regering väljer att ge de amerikanska oljebolagen möjlighet att verka i Venezuela trots sanktionerna. Ett undantag som bekräftar regeln.
Det är en pragmatisk lösning som kanske inte skulle göra någon helt nöjd men som skulle kunna bli början på en ny relation mellan länderna. En sak är i alla fall säker – den amerikanska drömmen om att med sanktioner få till stånd ett regimskifte i Caracas ligger just nu i spillror.