Mycket i den finska valet påminner om det svenska förra hösten. En sittande socialdemokratisk vänsterregering mot en borgerlig opposition. Hade valresultatet i Sverige varit Finlands hade ändå Socialdemokraterna fått bilda regering – eftersom Finland inte har blockpolitik. Det gör också regeringsförhandlingarna annorlunda än i Sverige. Det är alltid det största partiets ordförande som får första chansen att försöka bilda en regering – den här gången alltså det moderata Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo.

Vitt spridda bilder

För att få ihop en majoritetsregering behöver han antingen Sannfinländarna eller Socialdemokraterna – men båda kommer att vara utmanande. Samlingspartiet har väldigt olika syn på frågor som arbetskraftsinvandring, den gröna omställningen och EU-politik jämfört med Sannfinländarna. När det gäller ekonomin kommer Samlingspartiet å andra sidan att ha svårt att kompromissa med Socialdemokraterna. De har olika syn på hur Finlands statsskuld ska balanseras, och i slutändan var Orpos seger ett stöd för hans ekonomiska politik. Där kommer han att ha svårt att ge efter.

Svårt i praktiken

De tre största var otroligt jämna in i det sista, och även om alla gick framåt och därmed valtekniskt sett är valvinnare, är det Socialdemokraterna som förlorade av de tre. Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra blev röstdrottning med fjärde mest röster någonsin i ett val, före Sanna Marin som var tvåa.

Purras tid vid Sannfinländarnas roder kan inte beskrivas som annat än en succé för partiet. När hon tog över såg många Sannfinländarna som ett parti på nedgång, men istället gjorde de nu sitt bästa val någonsin. Purra har sagt att hon vill ha makt, men samtidigt har Sannfinländarna bitter erfarenhet av att sitta i regering. Det slutade med ett ras i opinionen, och partiet splittrades. De kom igen, men deras saga visar hur svår populistisk politik är att genomföra i praktiken.

Internationell uppmärksamhet

I sin kampanj lovade Sannfinländarna den här gången sänkta bensin- el- och matpriser. Lätt att lova, svårt att hålla. Det internationella intresset för Finlands val var rekordhögt, och orsakerna två: Nato och Sanna Marin. Hur kunde hon förlora? Den unga, populära statsministern som satte Finland på världskartan och lotsade Finland genom en pandemi och in i Nato.

Sanna Marin-effekten syntes också i Finland, i att Socialdemokraterna som sittande statsministerparti ökade sitt understöd, något som hänt bara tre gånger sedan 1966. Men samtidigt som hon utomlands är en superstjärna är hon sist och slutligen bara en politiker i Finland. En politiker som förde en ekonomisk politik som inte föll alla i smaken. Det här valet blev ett misstroendevotum mot hennes regering.

EU eller Nato?

Egentligen var det sist och slutligen ett ganska typiskt finländskt val – det går som oftast så att oppositionen vinner. När Sanna Marin lämnade Socialdemokraternas valvaka på söndagskvällen efter ett kort tal utan att ge kommentarer till pressen kändes det onekligen som slutet på en era.

Petteri Orpo är helt enkelt inte en lika bra story. Vad Marin ska göra härnäst har det redan spekulerats om. Kanske en toppost inom EU, eller till och med Natos nästa generalsekreterare? Med sina drygt 35 000 personliga röster ska hon ändå inte glömma att hon är vald att representera Finlands folk i riksdagen. Det rätta skulle vara att axla oppositionsledarrollen och sedan försöka ta revansch om fyra år. Hon är trots allt bara 37 år gammal.