Tystnaden är slående i Mosuls gamla stan.
Det är som att tiden stått still sedan IS grymheter, och flyganfallen som försökte förgöra terrorväldet.
På en smal liten bakgata, omgärdad av ruiner, syns dock ett litet livstecken i ett annars så folktomt och krossat Mosul.
– IS brände ner hela min bokaffär. Jag hade ett lager nära här vi är nu och de brände ner det helt. Jag förlorade tusentals böcker och greps av IS på grund av specifika böcker, säger Dawod Salem.
”Ingen vill läsa om religion”
Bokaffären Al Sham har varit öppen i knappt en vecka när SVT Nyheter besöker den. Bokhyllorna är ännu inte helt fyllda. Några oöppnade kartonger står på golvet.
– Intresset för vissa böcker har minskat. Böcker som handlar om islam generellt, det politiska islam eller allt som handlar om radikalisering inom islam. Allt det här har minskat. Folk vänder sig i stället till romaner och historia, och via dessa böcker reflekterar de om vad som har hänt, säger Dawod Salem.
Förutom att bränna böcker förbjöds också mycket litteratur av IS.
– Det här är en bok om etnisk nationalism, som handlar om samhällsstruktur för nationer, berättar Dawod Salem och sträcker sig efter den.
– Den var förbjuden av IS. För de tror att islam har förenat alla nationer under ett paraply. Att alla ska vara muslimer, att hela världen måste vara muslimer. De tror inte på religionsfrihet eller andra samhällsstrukturer, säger han.
Kroppar begravda i massorna
Livet är dock långt ifrån tillbaka i Mosul. Tiotusentals byggnader står fortfarande helt sönderbombade.
– Kom upp och kolla om ni vill, här finns fortfarande kroppar, säger Aedan som jobbar med att bära stenblock och bråte från ett, tillsynes, gammalt trevåningshus.
Över 300 000 Mosulbor lever än i dag som internflyktingar och kan inte återvända till sina hem. De har varken råd att bygga upp deras tidigare liv innan IS skräckvälde, och det finns heller inga jobb att söka för den som vill tjäna pengar.
– Jag har bott där nästan hela mitt liv, från 1967 tills att vi lämnade. Gå och titta på gamla Mosul och se hur det blev. När vi pratar om det så gråter vi. Det gamla Mosul var humant och fint, men nu är det förstört, säger Mona Saleh Abdel Qader som bor på ett flyktingläger bara en timme bort från Mosul.
Mosulborna svikna
Irakiska regeringen har vädjat till det internationella samfundet om hjälp med återbyggandet. Mycket av resurserna de hittills fått har gått till bland annat minröjning, säger dem.
Men Mosulborna känner sig bortglömda och svikna av de irakiska myndigheterna.
– Regeringen bryr sig inte om det här landet. Två år har gått. Säg mig, vad har dom gjort? Ansvariga och folkvalda politiker har inte ens tänkt på att bidra med en månadslön för att bygga muren till den här moskén. Guds hus för muslimer, säger Zaki Abdul Rahim och pekar tvärsöver gatan.
En av de första symboliska handlingarna IS gjorde när de utropade sitt kalifat sommaren 2014, var att predika i historiska al-Nurimoskén. Det är också den enda gången ledaren och kalifen Abu Bakr al-Baghdadi visade sig i det offentliga.
Det sista terrorgruppen gjorde innan de besegrades i Mosul, var att spränga samma moské.
Zaki Abdul Rahim har tagit skydd från den stekheta solen. Intill al-Nurimoskén säljer han petflaskor med bensin. En och halv liter kostar 1 500 irakiska dinarer, motsvarande 12 kronor.
– Man blir ledsen. Hur kan jag beskriva känslan, när man vuxit upp här och levt och det var bra tider. Ingen har sett det vi sett, och ingen ansvarig bryr sig om oss, säger Zakhey Abdul Rahim och tar ett djupt bloss från sin cigarett.
”Jag vill ge liv till gatan”
Värmen i Mosul är nästintill outhärdlig. Så fort det kommer en vindpust är det som att en ugnslucka öppnas.
– Mosul kommer aldrig få tillbaka till sin gamla själ. Varken lämningarna eller sitt eget folk. Det är slut, säger läraren Hossein Abu Abbass.
Lika så skeptisk är dock inte Dawod Salem. Med sin nyöppnade bokaffär är han en av få Mosulbor som tror att det går att åter tända stadens gnista.
– Om jag inte trodde på framtiden skulle jag inte ha öppnat igen. Men jag är här från morgon till eftermiddag och jag öppnar även om jag inte säljer något. Det är för att visa närvaro och ge liv till Najafigatan igen, säger han.