Gorbatjov blev den åttonde och även siste ledaren för Sovjetunionen. Han är bland annat känd för de politiska reformerna i Sovjetunionen under det sena 1980-talet – glasnost och perestrojka. Det förstnämnda handlade om reformer kring yttrandefrihet medan det senare innebar liberaliseringar av Sovjetunionens ekonomi.

Han blev generalsekreterare för kommunistpartiet 1985 och ledde Sovjetunionen fram till dess upplösning 1991. Han ledde också unionen under Tjernobylkatastrofen 1986.

Valde fredligare väg

När demokratins vindar började svepa över Östblocket i slutet av 80-talet valde Gorbatjov, till skillnad från sina företrädare under Ungernrevolten 1956 och Pragvåren 1968, att inte möta de folkliga protesterna med militärmakt och våld.

Detta gjorde självständighetssträvandena i flera delrepubliker, bland annat i Baltikum, ännu starkare och ledde slutligen till att Sovjetimperiet upplöstes.

1990 erhöll Gorbatjov Nobels fredspris för att han ansågs ha avslutat det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen som då hade pågått sedan andra världskrigets slut.

Men reformerna räckte inte till och efter nära sju år som Sovjetunionens ledare fick han den 25 december 1991 lämna över styret till den ryska delrepublikens president Boris Jeltsin. Den då 60-årige Gorbatjov hade kämpat frenetiskt för att hålla ihop det söndervittrande imperiet men misslyckats.

Comebackförsök

Under 1990-talet och det tidiga 2000-talet gjorde Gorbatjov flera misslyckade försök till politisk comeback i Ryssland, då för det socialdemokratiska partiet.

Enligt ryska RIA dog Michail Gorbatjov efter en lång tids sjukdom på ett sjukhus i Moskva.