Formellt är valet naturligtvis demokratiskt. Så har det varit i Ryssland sedan Sovjet kollapsade. Det finns ett dussintal partier att välja mellan. Men bara något enstaka parti har en politik som skiljer sig från Kremls och president Putins maktparti, Enade Ryssland. Och de fyra, fem, partier som klarar parlamentets femprocentsspärr går i alla viktiga frågor i Kremls ledband.
I Ryssland finns inga politiska partier i vår mening. Förutom maktpartiet Enade Ryssland är kommunistpartiet KPRF och nationalistpartiet LDPR de klart största. Båda partier stöds främst av väljare som saknar Sovjet eller som vill se ett Ryssland som står upp mot en omvärld de uppfattar som illasinnad. Inget av dem har något egentligt politiskt program.
Många väljare är apatiska. De vet att vad som krävs för att Ryssland ska bli demokratiskt och förändras på allvar är ett så grundläggande systemskifte att det lär dröja generationer innan det kana bli av. Bättre kanske att inte rösta alls, för då får Kreml svårare att framställa valet som en demokratisk process, tänker många.
Minskat stöd för Putin
Stödet för både Putin och Enade Ryssland har minskat kraftigt de senaste åren. Folks levnadsstandard har i princip inte stigit sedan Rysslands invasion av Ukrainas krimhalvö och oljepriskollapsen 2014. Nu säger oberoende opinionsundersökningar – i den mån de går att lita på – att omkring 30 procent av väljarna lär rösta på Enade Ryssland. Men Kreml har låtit dem som sköter valet och räknar rösterna förstå att det officiella valresultatet måste bli åtminstone en bit över 40 procent.
Och hur ordnar man det då? Enkelt. Anställda i statsapparaten får veta att de måste rösta, och rösta rätt. Dessutom lär den vanliga “valkarusellen” ordnas också i år – alltså att mängder av väljare skjutsas runt till olika vallokaler för att rösta på Enade Ryssland. Och eftersom valet nu utsträckts till tre dagar kan valurnorna under nätterna lätt fyllas på med de röster för Enade Ryssland som krävs.
Kreml vet att stödet för maktapparaten minskar. De vet också att tiotals miljoner ryssar lever ytterst knapert. Så strax innan valet har det bestämts att poliser, militärer, andra statsanställda och pensionärer ska få extra pengar. Högre löner för en del, ett engångsbelopp på runt en svensk tusenlapp för andra. Inte mycket kan tyckas, men för den som hankar sig fram på en pension på en dryg tusenlapp skapar det kanske en känsla att Putin och hans parti gör något åt deras fattigdom.
Elitens barn drar utomlands
I Rysslands västligaste storstad, Sankt Petersburg, pratar jag med många. Få tror på makthavarna eller på att Ryssland är en demokrati, många tänker rösta på det liberala oppositionspartiet Jabloko. I den lilla staden Pochvistnevo (100 mil sydost om Moskva) pratar jag med ännu fler. Få vill säga nåt framför vår kamera. De som säger något tänker rösta på Enade Ryssland, kommunisterna eller nationalisterna. Demokratin här fungerar lika bra som hos er, allt här är bra, säger de – i alla fall så länge kameran är på.
Men deras stad förfaller och invånarna flyr till aningen mer välbärgade platser. Och de astronomiskt rika barnen till landets elit flyr från Ryssland, köper lägenheter i London eller egendomar i Frankrike. Kanske det är ett tecken på att den stabilitet som Putin säger sig ha garanterat inte är bergfast.
En representant för organisationen för valobservatörer, Golos, som nu klassas som “utländsk agent”, säger att han känner att läget i Ryssland idag alltmer påminner om hur det var i Sovjet innan systemet plötsligt kollapsade. Han hoppas på snar förändring och demokrati.
Kanske om trettio år, tänker jag.