– Vi ser en trend i hela världen att utrymmet för civilsamhället krymper. Det gäller inte bara för dem som arbetar i direkt opposition med regeringen, utan även för dem som arbetar med hälsofrågor, som Denis Mukwege, eller genus- och flyktingfrågor, säger Ole von Uexkull, chef för Right Livelihood.
Utmärkelsen Livelihood Award brukar kallas för ”det alternativa nobelpriset”. Denis Mukwege tilldelades priset 2013 ”för sitt modiga arbete med att kurera kvinnor som överlevt konfliktrelaterat sexuellt våld samt för att uppmärksamma övergreppens bakomliggande orsaker”.
Det är ett farligt arbete Denis Mukwege utför. Han har flera gånger hotats till livet, och bor nu på sjukhuset där han arbetar, under beskydd av FN. Försöket att förbjuda dokumentären om hans livsverk att visas i Kongo-Kinshasa är bara det senaste i en rad exempel på hur det blir allt svårare att verka som människorättsaktivist världen över.
– Aktivisternas arbete upplevs som ett hot av regeringen i deras hemländer, som försöker göra det allt svårare för dem att verka, säger Ole von Uexkull.
Får inte lämna landet
Ett annat exempel på hur utrymmet krymper för civilsamhället är årets pristagare Mozn Hassan från Egypten. Hon är feminist och människorättsaktivist som arbetar mot sexuellt våld i sitt hemland. Men Mozn Hassan får just nu inte lämna Egypten, och det är osäkert om hon kan komma till prisceremonin i Sverige.
– Hon är inte medlem av något oppositionsparti och hennes arbete borde inte vara något som makthavarna upplever som särskilt utmanande. Men ändå begränsas hennes rörelsefrihet.
”Utländska agenter”
Ole von Uexkull lyfter också fram Ryssland, där det finns en lag som menar att de som arbetar politiskt och får stöd från utlandet måste kalla sig själva för utländska agenter.
– På alla sina publikationer och på sin hemsida måste de skriva att de är utländska agenter. Det gör det allt svårare för aktivisterna att arbeta och framför allt samarbeta med andra ryska organisationer.
Vill inte dela beslut
Right Livelihood menar att orsaken är att det blir allt fler autokrater i världen. Dessa makthavare känner sig hotade, när de inser att människorättsaktivister ofta har framgångsrika lösningar på problem.
– Makthavarna inser att civilsamhället har en otrolig makt och innovationskraft. Men de vill inte dela beslutsfattandet utan själva styra kursen i landet, och då går man till direkt attack mot civilsamhället på det här sättet.