”Mats Sundin” står det skrivet i lacken vid dörren när vi kliver upp för trappan till Kustbevakningens gulblå plan. Den forna NHL-stjärnan är fadder till planet, som har tillverkats i den förre Torontospelarens gamla hemstad.

I vanliga fall flyger planet runt Sveriges gränser och letar efter försvunna båtar eller oljenedsmutsande fartyg.

Nu i april är det andra farvatten och helt andra arbetsuppgifter som gäller för besättningen.

”Känns bra att få hjälpa till”

– Det är ju ett viktigt uppdrag vi har eftersom vi är medlemmar i EU och personligen tycker jag att det känns bra att få hjälpa till att göra en insats för dem som flyr, säger Emelie, en av piloterna ombord.

Hon och befälhavaren Anders sitter där framme i cockpit, som ser ut som en vanlig cockpit för ett väldigt otränat öga.

Det är inne i ”passageraravdelningen” det ser helt annorlunda ut. Framförallt är det de tre platserna för systemoperatörerna som dominerar.

På data- och radarskärmar följer de olika fartygs och småbåtars framfart inom den del av Medelhavet som besättningen har som uppdragsområde.

De två systemoperatörerna står i ständig kontakt med piloterna i cockpit och, via en italiensk sambandsman ombord, också med operationens sambandscentral i Rom.

351 flyktingar räddade

Som medlemsland är Sverige skyldigt att bistå EU:s gemensamma kust- och gränsbevakningsstyrka, Frontex. Det är Frontex som har begärt att Sverige ska bidra med flygplanet till övervakningen i östra Medelhavet.

Vi får inte se kartorna över det område svenskarna övervakar, men när vi är ombord får vi se fotot som man tog häromdagen på en lustjaktsliknande båt där man med blotta ögat kan se att det är väldigt många människor ombord.

Besättningen överlade och tog sedan kontakt med ledningscentralen i Rom. Uppgifter om båten, lokalisering, koordinater, foton, med mera skickades över och den italienska och maltesiska kustbevakningen larmades.

Ett handelsfartyg fanns dock i närheten och kunde snabbt närma sig båten, som visade sig vara just en smuggelbåt med 351 flyktingar ombord.

– Det känns bra att kunna bidra. Det var ingen akut fara för människorna ombord, men nu kunde vi ju bidra till att de togs omhand relativt snabbt, säger Anders, en av systemoperatörerna.

”De reser sig och vinkar, varpå båten kan kapsejsa”

Jag frågar hur de ser skillnad på olika båtar, vad det är som avgör när de bestämmer sig för att ”titta närmare”.

– Med hjälp av radarn kan man avgöra till exempel hur stort och långt ett fartyg är. Långa fartyg som dessutom går längs kända rutter är oftast handelsfartyg. Vi vet ju också att smugglarna oftast använder sig av små och relativt snabba båtar, förklarar Anders.

– Man kan också se om en segelbåt ligger ovanligt lågt. Det kan innebära att den är lastad med många människor under däck, säger han och berättar också att de försöker att inte flyga alltför lågt när de visuellt undersöker en misstänkt farkost.

– Det händer att människor ombord blir så glada när de tror att räddningen är nära att de reser sig upp och försöker vinka, varpå båten kan kapsejsa, säger Anders.

Falskt alarm

Den här dagen dyker plötsligt en ovanligt snabb och liten båt upp på skärmarna.

Besättningen börjar undersöka och får efter en stund beskedet från Rom att det rör sig om en dykbåt som nu avförs från vidare undersökning.

Så småningom är det dags att vända hemåt igen. Anders och Emelie där framme sätter mjukt ned planet på den militära flygplatsen i Brindisi.

Alla fyra i besättningen har deltagit i liknande uppdrag förut för Kustbevakningen och Frontex.

På frågan hur de gör nästa gång de får frågan svarar allihop:

– ”Ja tack”. Det är utvecklande ur jobbsynpunkt och det känns dessutom viktigt att kunna göra en insats för människor som flyr krig.