Sedan drygt tre år pågår ett krig mitt i Europa och på ömse sidor om fronten bevakar soldater i skyttegravar varandra, redo att ta till vapen om så krävs.
Den officiella siffran för hur många som dött i kriget hittills ligger runt 10.000. Men den siffran är troligen för låg, eftersom förlusterna i de ryska styrkorna och bland separatisterna rapporteras bristfälligt, om ens alls. Officiellt råder också vapenvila.
Känns löjligt med skottsäker väst
Och vid mitt besök i några av de ukrainska styrkornas främsta positioner och skyttegravar är det lugnt. Soldaterna vankar av och an, håller lite koll, men är inte påtagligt uppmärksamma.
Samma gäller troligen knappt 200 meter österut, där de ryskstödda separatisternas skyttegravar finns. Det känns lite löjligt att gå omkring i skottsäker väst och med hjälm på huvudet, men som journalist i en skyttegrav gör man som man blir tillsagd. Fast soldaterna själva har inga hjälmar.
- Det jag hör här är fågelsång, säger jag till positionens befälhavare; pågår det verkligen ett krig här?
- Jodå, svarar han. Men det är på nätterna separatisterna går till attack. Om du kom hit i natt igen skulle du få uppleva hur det känns.
Men jag åker därifrån innan mörkret faller, till den lilla stad som ligger närmast skyttegravarna jag besökt. Där verkar det i förstone som att livet pågår precis som vanligt, alltså innan Ryssland startade kriget.
Ingen vanlig vardag
Men snart blir det tydligt att det inte alls är på det sättet. De få små butikerna i stan verkar alla leva på det som soldater köper; kaffe och cigaretter mest, verkar det.
På gatorna ser jag snudd på lika många militärer som civila, och då och då brakar stora militärfordon fram längs huvudgatan.
Alla jag talar med är oerhört trötta på att kriget aldrig verkar ta slut, att tvingas stanna i vägspärrar och redogöra för vart de ska varje gång de lämnar staden, och att leva med oron för att separatister eller ryska styrkor ska gå till offensiv igen.
Platsen jag besökte attackerad
Men en officer som var med mig vid fronten berättar att lokalbefolkningen inte heller uppskattar de ukrainska soldaternas närvaro.
Främst eftersom de ”frivilligbataljoner” som återtog staden från separatisterna inledningsvis var odisciplinerade och gjorde sig skyldiga till övergrepp av olika slag.
Nästa morgon, när jag lämnat fronten, ringer en pressofficer från armén upp och berättar att positionen jag besökt dagen innan i det närmaste förstörts helt av en häftig attack från separatisterna. Ingen soldat dödad dock. Inget att rapportera om. Intet nytt på östfronten.