I själva verket verkar det omöjligt att lösa Thailands problem. Den totala oförsonligheten har dragit in Thailand i åratal av konflikter och kriser.

Den senaste fasen inleddes med en smygande kupp i tisdags. Då sade militären att man ”bara” infört undantagstillstånd men att den sittande regeringen skulle fortsätta att arbeta.

Efter torsdagens kupp kan det finnas risker för sammandrabbningar mellan civila demonstranter och militären. Stora människomassor är samlade för att demonstrera och frågan är om de accepterar militärens ingripande.

Militären förde samtal

Läget när militären slog i tisdags till var redan förvirrat. Den folkvalda premiärministern Yingluck Shinawatra hade avsatts den 7 maj av landets högsta domstol för maktmissbruk. Samma hade skett med en rad ministrar.

”Restregeringen” under en tillförordnad premiärminister blev alltså inte gammal. Nu styr militären, men än så länge vet vi inte om den kommer att gå in i själva regeringen eller om man kommer att styra via civila ombud.

Under de senaste dagarna har militären fört samtal med de två politiska grupperingar som har bekämpat varandra ända sedan 2006.

Det har vad vi kan förstå varit försök att få de två sidor som bekämpar varandra att avbryta protesterna som skakat Thailand sedan förra året. Men tydligen har detta misslyckats.

Olika syn på styret

Vad vi kan anta har varit den stora stötestenen är hur ett nytt styre ska se ut. Där har råder en enorm skillnad i synsätt. De båda sidorna har stått alltför långt i från varandra.

Protestledaren Suthep Thaugsuban har hela tiden förklarat att han vill ha ett slags elit-regering som skulle tillsättas uppifrån och som ska styra oberoende av partierna. Detta skulle alltså vara att sätta det nuvarande politiska systemet ur funktion, eftersom man anser att det är korrumperat.

Thaugsubans motståndare – med den tidigare avsatta premiärministern Yingluck Shinawatra i spetsen – har istället velat hålla nyval, som Shinawatra-sidan var säker på att vinna.

Konstant konflikt

År 2006 tog militären också makten och avsatte telekommiljardären Thaksin Shinawatra. Då ersattes Thaksin med en civil regering som styrdes av militären. Thaksin anklagades och dömdes för korruption och flydde utomlands.

Sedan dess har det rått en konstant konflikt mellan Thaksin-motståndare och Thaksin-anhängare.

Shinawatra-sidan har fått stöd av främst landets fattiga i norr medan motståndarsidan tillhör Bangkoks medelklass, och invånare i de mera välbeställda södra delarna av landet. Många är rojalister.

Militären drog sig senare tillbaka och överlät makten till civila krafter. I näst senaste valet 2011 segrade Thaksins syster Yingluck Shinawatra stort. Men hennes motståndare såg henne bara som ett redskap för brodern Thaksin – och som en lika korrumperad politiker som Thaksin.

Hennes politiska motståndare accepterade inte hennes valseger. Det råder en total oförsonlighet mellan Shinawatra-lägret och oppositionen. Protestledare blev den förre politikern Suthep Thaugsuban.

Omstridd amnestilag

Den senaste krisen inleddes i december 2013. Det skedde när Yingluck Shinawatra oblygt försökte trumfa igenom en amnestilag som skulle ha gynnat hennes egen bror.

Det var Suthep Thaugsuban som ledde de massiva demonstrationerna som bidrog till att lamslå regeringsverksamheten.

Oron resulterade i början av 2014 i ett nyval som Shinawatra kan sägas ha vunnit, men valet ogiltigförklarades eftersom Sutheps folk lyckades blockera en rad vallokaler. Yingluck satt kvar som en maktlös regeringschef.

Oroligheterna fortsatte med olika intensitet under hela våren och till sist avsattes alltså Yingluck Shinawatra av en domstol.

Vilka planer har militären?

Även efter detta fortsatte oroligheterna och nu har alltså militären slagit till.

Vi vet ännu inte vilka planer militären har. Frågan är också hur den åldrige och sjuke kungen kommer att reagera.

En viktig fråga är också om anhängarna till Thaugsuban och Shinawatra – ”gulskjortorna” respektive ”rödskjortorna” – kommer att acceptera den uppkomna situationen. De har visserligen skingrat sig nu – men hur blir det framöver?

Dessutom kan man fråga sig hur militären ska lösa krisen när de båda sidorna har så diametralt motsatta åsikter om hur landet ska styras.