En månad efter det förödande skalvet i Nepal med magnituden 7,8 som kostade över 8.500 människor livet och skadade över 16.000 har vardagen ännu inte återgått till det normala för de drabbade människorna.

Jordbävningen och de följande efterskalven är fortfarande i färskt minne. Hundratals familjer lever fortfarande i tält eller under bar himmel och många skolor är stängda.

– Vi bor fortfarande under en pressening. Vi har inte ens fått ett av de tält som delades ut. Vi är rädda och oroliga, för vi vet inte hur länge det här kommer att fortsätta, säger Maya Devi, torgförsäljare i Katmandu.

Barnen extra sårbara

Kostnaderna för uppbyggnaden av landet beräknas till sex miljarder dollar och det är ett riskfyllt arbete. Men fler faror lurar i jordbävningens efterdyningar, nämligen trafficking. Många barn förlorade sina föräldrar i skalvet och biståndsarbetare varnar nu för att de lätt kan falla offer för människohandlare.

– Handeln med barn är ett stort problem i Nepal. Vi befarar att risken för barnhandel ökar vid ett katastrofläge. Barnen är extra sårbara nu och därför är det extra viktigt att vi skyddar dem, säger Davinder Kumar på hjälporganisationen Plan International.

En lamslagen ekonomi, korruption och institutionaliserad diskriminering utifrån etnicitet och kön har skapat förutsättningar för människohandel och slaveri att frodas sedan slutet av Nepals tio år långa inbördeskriget 2006.

Handel i det fördolda

Sydasien, med Indien i centrum, är den snabbast växande och näst största regionen för människohandel i världen, efter Östasien, enligt FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott (UNODC).

Över 150.000 människor tros falla offer för människohandel inom Sydasien varje år, men handeln sker i det fördolda och det verkliga antalet kan vara mycket högre.

UNICEF uppskattar att 200.000 nepalesiska kvinnor arbetar som prostituerade i Indien och befarar att den siffran nu kan komma att stiga efter katastrofen.