I tre månader har Khaled El Homsi levt i ett tält i Idomeni i väntan på att gränsen till Makedonien ska öppnas. Undan för undan rivs nu tältlägret och flyktingarna förs bort med buss.
– De kom med traktorer och skövlade lägret tidigt på morgonen. Det kom också folk som högg ned tälten med stora knivar, berättar Khaled när vi träffar honom på motorvägen ungefär en kilometer från Idomeni.
Liksom många andra flyktingar och migranter i Idomeni ville Khaled El Homsi inte stiga ombord på bussarna som skulle ta dem till statliga läger.
– Vi vet ingenting om hur det är i de statliga lägren, men vi har hört att det är militären som driver dem, säger han.
Ett misslyckande
Idomeni har setts som en symbol på EU- ländernas misslyckande med att gemensamt hantera flyktingfrågorna. Förra sommaren skrev EU-länderna på en överenskommelse om att tillsammans fördela 160 000 flyktingar från läger i Grekland och Italien. Men sedan dess har bara några hundra av flyktingarna fått ett nytt hemland.
Det informella flyktinglägret Idomeni växte till hastigt när Makedonien stängde gränsen mot Grekland i februari i år. Över tio tusen flyktingar och migranter har bott här, men när evakueringen inleddes fanns cirka 8400 personer i lägret. Majoriteten av invånarna i Idomeni kommer från Syrien, Irak och Afghanistan.
Lämnat lägret till fots
Idag torsdag var det enligt grekiska poliskällor bara några hundratal flyktingar kvar i lägret. Eftersom polisen enbart evakuerat cirka tre tusen personer borde fler vara kvar – men många har liksom Khaled AlRifai valt att lämna lägret till fots.
Runt Idomeni har flera andra tältläger vuxit upp. Rania Al Saleh kom från Raqqa i Syrien till en bensinstation nära Idomeni för tre månader sedan. Hon och två små döttrarna Lujain och Heba samt sonen Omar delar ett tält med Ranias syster.
– De senaste dagarna har många kommit hit från Idomeni. Många vill vara kvar här nära gränsen mot Makedonien i hopp om att den kanske öppnas igen, säger Rania.
”Det finns en stor oro”
Den svenska läkaren Helen Birhane har just avslutat ett nattpass för organisationen Läkare utan gränser inne i Idomeni.
– Det finns en stor oro inne i lägret. Inte minst bland föräldrarna till alla de barn som lever där. I går kväll träffade jag en gravid kvinna med akuta blödningar som inte ville gå med på att tas till sjukhus. Hon var rädd för att hon skulle separeras från sin man och sina två barn om de skulle bussas iväg medan hon var borta, berättar hon.