Det innebär att det kan bli ont om tid att sy ihop ett globalt klimatavtal nästa år.

Detta trots att tongångarna före mötet var ovanligt positiva den här gången, sedan utsläppsjättarna Kina och USA gett relativt långtgående löften om att hejda växthusgasutsläppen.

Sådana åtaganden är absolut nödvändiga om det ska bli ett globalt avtal när länderna möts i Paris om nästan exakt ett år.

Optimismen har lagt sig

Men optimismen verkar ha lagt sig under den första veckan i den peruanska huvudstaden Lima. Under mötet är det tänkt att länderna ska enas om någon form av utkast som kan tjäna som underlag för avtalet i Paris – men mycket av tiden har i stället gått åt till gräl mellan rika och fattiga länder.

I-länderna vill koncentrera sig på utsläppsminskningar, medan de fattiga vill ha utfästelser om ekonomiskt stöd för att kunna möta klimatutmaningarna.

Å andra sidan måste det sägas att det är rutin att det går till på det här sättet. Det hör till förhandlingsspelet. Alla vill pressa ut största möjliga fördelar för det egna landet och sätter därför upp hinder i samtalen.

Ministrar ansluter

Nu i veckan anländer många miljöministrar till mötet – inklusive Sveriges Åsa Romson – och detta kan möjligen höja tempot.

– Vi behöver få flera viktiga byggstenar på plats i Lima för att kunna besluta om en ny överenskommelse i Paris, säger Romson.

En nyckelfråga i Lima är hur formen för ländernas åtaganden ska se ut. För att klimathotet ska kunna avvärjas krävs att ambitionerna successivt höjs, och detta måste man på något sätt enas om.

Det här året, 2014, ser ut att kunna bli det varmaste året som noterats. Om vi ska kunna stoppa temperaturhöjningen vid 2 grader Celsius får vi totalt inte släppa ut mer än 1 000 miljarder ton kol i atmosfären, enligt klimatforskarna. Vi har redan släppt ut drygt hälften av detta sedan industrialismens barndom. Det innebär att det resterande utrymmet är mycket litet. Med nuvarande utsläppstakt, framför allt i Kina, kan det vara fullt redan 2030.