1923: Det moderna Turkiet grundas på ruinerna av det osmanska riket.
1925-1929: En ”kulturrevolution” genomförs: Religiösa ordnar förbjuds, liksom muslimsk lag. Turkiet ska vara en modern, icke-religiös stat enligt grundaren Kemal Atatürk. ”Kemalismen” blir statsideologi.
1938: Atatürk dör
1939-45: Genom vågmästarpolitik lyckas man hållas sig utanför kriget. Först 1945 förklarar man Tyskland krig.
1952: Turkiet går med i Nato.
1960: Officerare gör en kupp och en militärregering bildas.
1961: ”Den andra republiken” utropas med ett militärt säkerhetsråd som maktcentrum.
1961-1971: Partiväsendet utvecklas trots militären. Instabila regeringar skapar radikala rörelser till höger och vänster.
1963: Samarbetsavtal (associering) med EEC, EU:s föregångare.
1978: Vid våldsamheter orsakade av högerextremister riktade mot alawiter (shiiter) dödas 117 människor.
1983: Den civila demokratin återupprättas. Moderlandspartiet med kritisk hållning till militären och stöd i moderata muslimska kretsar får makten.
1984: Det kurdiska arbetarpartiet PKK startar ett krig mot den turkiska staten som pågår åtminstone till 1999.
1987: Huvudduksförbud för studentskor införs. Krigsrätt avskaffas, men i de kurdiska provinserna fortsätter undantagstillståndet.
1990: Turkiet ställer sig på USA-alliansens sida i kampen mot Iraks diktator Saddam Hussein.
1991-92: En period med kortlivade och svaga regeringar inleds.
1994: En valuta tvingar fram sparpaket som skapar en svår lågkonjunktur. Trots den officiella ”kemalismen” vinner det islamiska Välfärdspartiet kommunalvalen i Istanbul och Ankara.
1995: Välfärdspartiet blir största parti i parlamentsvalen med 21,4 procent.
1998: Välfärdspartiet förbjuds av författningsdomstolen.
1999: PKK-ledaren Abdullah Öcalan grips och döms till döden, vilket 2002 förvandlas till livstid efter kritik från EU.
2001: En svår finanskris kan bara lösas med hjälp av Internationella Valutafonden. Författningen liberaliseras. Poltiska partier får mera svängrum och man lättar på inskränkningarna i yttrandefriheten.
2002: Parlamentet beslutar ett stort liberalt reformpaket. Dödsstraffet avskaffas. Förbudet mot kurdiska språket hävs delvis. Det islamiska Rättvise- och utvecklingspartiet AKP vinner överlägset parlamentsvalet.
2003: Recep Tayyip Erdoğan, AKP, blir premiärminister. Turkiet vägrar USA tillträde till militärbaser i samband med anfallet på Saddam Husseins Irak.
2003-05: AKP-regeringen stiftar en rad liberala lagar för att anpassa sig inför ett EU-medlemskap.
2004: EU beslutar att uppta förhandlingar om medlemskap med Turkiet.
2005: Nationalistiska oroligheter mot kurder och ”republikens fiender”. Uppmärksammade rättegångar mot nobelpristagaren Orhan Pamuk och journalisten Hrant Dink för förolämpning av ”turkiskheten”.
2007: Polisen säger sig ha avslöjat en konspiration för att störta AKP. Flera hundra personer, ”kemalister”, ofta i ledande ställning, grips. Många döms men en del frias senare. Massprotester mot AKP-regeringen efter dess ingripanden mot de utpekade kuppmännen.
2007: Militären hotar med ”åtgärder” om utrikesminister Abdullah Gül, AKP, väljs till president. Efter nyval som AKP vinner väljs Gül ändå till president,
2008: AKP undgår med nöd och näppe att förklaras olagligt av författningsdomstolen. Den ekonomiska krisen drabbar Turkiet hårt.
2010: I en folkomröstning säger turkarna med 57,9 procent ja till en ändring av författningen som inskränker militärens rättigheter.
2011: Vid parlamentsvalen vinner AKP för tredje gången med 49,9 procent. Erdogan ber om ursäkt för att 14.000 kurder dödats av militären.
2012: Turkiet får svidande EU-kritik för brister i yttrande- och församlingsfriheten. FN kritiserar antiterrorlagarna.
2013: Uppgifter om en fredsplan i den kurdiska frågan. Förbudet för politiska partier att använda annat språk än turkiska slopas. PKK-ledaren utropar vapenvila. En ny antiterrorlag stiftas som ska ta hänsyn till EU:s kritik. En lag begränsar försäljningen av alkohol. I protester anklagas AKP-regeringen för att ha blivit mera auktoritär.
Kravaller i flera städer. Regeringen ingriper hårt med våld. Hård utländsk kritik mot våldet. Utnämningarna av nya miltära befälhavare ses som tecken på att regeringen nu har kontrollen.
Polisen ingriper i en stor korruptionshärva, men det slutar med att många poliser avsätts, anklagade av Erdoğan för att vilja smutskasta regeringen. Korruptionskrisen med flera ministrar inblandade är AKP:s svåraste kris.
2014: Utrensningarna av poliser, åklagare och andra höga statstjänstemän fortsätter. Protester mot en ny lag som begränsar internetanvändningen. Säkerhetstjänsten får ökad rätt till avlyssning. EU-parlamentet kritiserar Turkiet för en rad försämringar av rättsstatens principer.
Regeringen låter stänga Twitter och blockera Youtube. Lokalvalen blir en stor framgång för AKP. Författningsdomstolen upphäver en del av Erdoğans lagar, bland annat Twitter-förbudet. Erdogan kritiserar rättsväsendet. Tusentals demonstranter drabbar samman med polis efter en svår gruvolycka.
Våldsamma protester i Istanbul och Ankara. EU varnar Turkiet för beslutade inskränkningar i fri- och rättigheter. Erdoğan väljs i augusti till president med 52 procent av rösterna. Ny lag som skärper kontrollen av internet, författningsdomstolen upphäver senare beslutet.
Allt fler syriska flyktingar anländer till Turkiet. I flera omgångar har förbudet för flickor och kvinnor att bära huvudduk upphävts. Parlamentet godkänner att Turkiet ingriper militärt mot terrorgruppen IS. Dödliga protester mot att Turkiet inte ingriper militärt för att skydda kurder i Syrien som hotas av IS.
Fredsprocessen med kurderna ses som alltmer hotad. Det jättelika presidentpalatset med över 1.000 rum invigs. Turkiet och Irak enas om gemensamma åtgärder mot IS.
2015: Fyra korruptionsmisstänkta AKP-ministrar undgår åtal. Förre presidenten Gül varnar för brister i demokratin. Den avgående chefen för författningsdomstolen kritiserar styrningen av rättsväsendet. PKK-ledaren Öcalan manar PKK till nedläggning av vapnen.
Erdoğan tvingar centralbanken att sänka räntan; de som motsätter sig detta ses som förrädare.
Lagar stiftas som stärker polisens befogenheter att ingripa mot demonstranter och att använda skjutvapen mot civila. En domstol frikänner samtliga 298 officerare åtalade i kuppförsöket som avslöjades 2007. Oppositionsledaren döms för att ha förolämpat Erdoğan. Europarådets ordförande i parlamentariska församlingen fördömer Turkiets nya säkerhetslagar.
Turkiet protesterar och kallar hem sin ambassadör sedan påven kallat massakern på armenierna för hundra år sedan för folkmord. Erdoğan fördömer Frankrikes, Rysslands och Tysklands ledare för deras liknande hållning i folkmordsfrågan. EU talar om att Turkiets vägran att erkänna folkmordet ytterligare försvårar ett medlemskap.
I juni klarar AKP inte av att få egen majoritet i parlamentsvalen. Ett kurdiskt parti kommer in i parlamentet för första gången. Förhandlingar om en koalitionsregering strandar. I slutet av augusti utlyses nyval till i november.
På sommaren återupptas kriget mot PKK i sydöstra Turkiet och norra Irak. PKK uppges ha sagt upp vapenvilan som ingåtts 2013 därför att den turkiska regeringen använt pausen till att bygga militära ställningar.
Ett attentat i juli, då minst 33 människor dör, troligen utfört av IS, tas som förevändning för att börja en kamp mot både PKK och IS. Det talas om ”synkroniserad krigföring”.
Den 10 oktober omkommer minst 102 människor i ett attentat som troligen utförts av IS. Men den turkiska ledningen menar att även PKK varit inblandat.