I Turkiet har regeringen skildrat det som att flyktinguppgörelsen med EU i mars innebar att som tack för hjälpen att ta tillbaka flyktingar från Grekland, så skulle turkarna få visumfria resor till EU redan i sommar. Detta har skapat stora förväntningar om att turkar ska respekteras som jämlika med européerna, och affärsmän och andra turkar hoppas slippa visumkrångel och köer på ambassader och konsulat före resan till ett EU-land.

Löfte eller mål?

Nu är formuleringen mer vag i avtalet mellan EU och Turkiet den 18 mars.  ”Målet” är en uppgörelse om visumfrihet i juni, står det i texten. Och det talas om att samtliga tekniska kriterier måste vara uppfyllda.

Till toppmötet med EU-ländernas politiska ledare i mars kom Frankrikes president Francois Hollande med en kritisk hemmaopinion och stark skepsis att snabbt ge turkarna sin efterlängtade visumfrihet.

Turkiet-fientlig hemmaopinion

I Frankrike men också i Tyskland och Nederländerna finns partier som vunnit röster på att kritisera höstens flyktingvåg. Dessa målar nu upp bilden att visumfrihet för nära 80 miljoner turkar skulle innebära risk för ökat invandringstryck, men också tiggeri och svartarbete. I flera länder påverkar en främlings- och flyktingfientlig hemmaopinion besluten.

Fel belöna Erdogan

Det finns också hos många politiker inom EU en olust att nu belöna president Erdogan och regeringen med populär visumfrihet, samtidigt som styret i Turkiet blir mer auktoritärt, strider pågår med kurder och journalister fängslas.

EU-kommissionen tonade ned

Vid toppmötet i mars i Bryssel tonade EU-kommissionen ned möjligheten till snabb visumfrihet. EU-kommissionens tjänstemän gick runt i pressrummet och sa ”off-the-record” till oss journalister att det kommer att bli väldigt svårt för Turkiet att klara alla detaljkrav för visumfrihet. De sa att biometriska pass med fingeravtryck hinner Turkiet inte ordna till i juni, så det innebär inte så mycket att skriva på ett avtal med ett ”mål” om snabb behandling av frågan.

Svåra vägval

Så än en gång ställs EU-samarbetet och EU-ländernas politiska ledare inför svåra avvägningar. Kan man göra undantag för några ”tekniska detaljer” och ge visumfrihet till Turkiet? Skulle senarelagd visumfrihet betyda att Turkiet upphör att ta tillbaka flyktingar från Grekland och att flyktingströmmen till EU ökar? Ska man som kritiker av flyktinguppgörelsen vill, säga nej till visumfrihet just för att för att Turkiet ska sluta agera gränsvakt? Betyder visumfrihet att en auktoritär president belönas?