Lagändringen, som klubbades igenom av Irans parlament i augusti i fjol, höjer gränsen för dödsstraff vid narkotikabrott från 30 gram till två kilogram för dem som ertappas med heroin, kokain eller amfetamin. Gränsen för opium och cannabis höjs i sin tur från fem till femtio kilogram, rapporterar iranska medier enligt AFP. Det är dock fortfarande belagt med dödsstraff att vara ledare för ett gäng som säljer knark, samt att utnyttja minderåriga eller använda sig av skjutvapen i narkotikaaffärer.

Omkring 5 000 iranska fångar som redan dömts till döden kan få sina straff omvandlade till fängelse i 25–30 år, förutsatt att brotten inte skulle leda till dödsstraff om de dömdes i dag, enligt iranska myndigheter.

Förändrad diskussion

Rouzbeh Parsi, Irankännare och forskare vid Lunds universitet, säger att förändringen handlar om en kombination av omvärldens påtryckningar och en inhemsk opinion som landat i slutsatsen att dödsstraffet helt enkelt inte leder till färre narkotikabrott.

– Logiken är ungefär densamma som i andra länder med dödsstraff, nämligen att straffet ska avskräcka människor från att begå brott. Men eftersom narkotikaproblemet snarare växer än minskar finns det inte längre några bra argument i sakfrågan. Debatten har därför skiftat från att vara en politisk symbolfråga till att i alla fall delvis mer diskuteras i teknokratiska termer, säger Parsi till TT.

Strafflindringen för narkotikabrott är lättare att genomföra i det strängt islamistiska Iran än för mord, våldtäkt och homosexualitet som också straffas med döden, eftersom just narkotikabrottslighet inte behandlas i koranen. Nu återstår att se om lagändringen verkligen kommer att tillämpas av rättsväsendet ute i landet, vilket inte alltid är fallet, enligt Rouzbeh Parsi.

Fattiga människor

Bitte Hammargren, Mellanösternexpert på Utrikespolitiska institutet, har träffat narkotikamissbrukare under resor till Iran. Hon säger att många av fångarna som dömts till döden är fattiga afghanska invandrare som smugglat narkotika för att försörja sina familjer, samtidigt som det finns en hög efterfrågan bland befolkningen.

– En kvinna som jag träffade på ett behandlingshem berättade att det i hennes hembygds traditioner var det en del av umgängesformerna att bjuda på opium. Många iranier har också fått det sämre ekonomiskt, det finns så många unga arbetslösa och därmed också fler som riskerar att hamna i småkriminalitet och missbruk, säger hon till TT.